Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tragedin i Sibirien. Av Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendom under så våldsamma kastningar
mellan vit och röd regim, under
nyckfulla, regeringsodugliga och stränga
herrar, under den outsägliga förvirring och
upplösning, som följt i revolutionernas
spår. Farsoter och hungersnöd ha också
härjat svårt i den fria befolkningen. Och
då kan man åtminstone ana vad det
vill säga att genomleva allt detta som
fånge, vapenlös, maktlös, skild från de
sina, utan högre rätt att klaga hos än
någon neutral Rödakorsdelegat, som
kanske kom och kanske icke kom till
lägret.
Det var inte bara liv och hälsa
fångarna riskerade. Det tog också hårdt på
självaktningen, den dyraste av
mänskliga skatter, då de måste låta
motståndslöst gå över sig allt vad dessa herrar
och deras drängar behagade beskära av
orimliga order, straff, förakt och
misshandel.
De mera ömtåliga fångarna kände
sig smutsade, som de uttryckte det, av
själva faktum att de voro fångar, att
deras ord icke gällde som annan
hederlig mans vid domstol eller transaktioner.
Det var icke godt att uppehålla tanken,
att de ledo för fosterlandets skull, ty
de kunde endast gagna fosterlandet
indirekt genom att hålla sig friska,
normala och färdiga till en oviss framtids
ovissa uppgifter. Och en sådan tanke
mister med åren sin kraft även hos de
mera medvetna.
Man tänker sig gärna, att fångarnas
huvudsakliga och främsta olycka bestod
i att de deporterats till Sibirien. Med
detta land förbinder den populära
föreställningen mörker, köld, snööknar och
fullkomlig brist på kultur. Vem tänker
sig Långholmen som en grön ö i Mälaren,
och vem tänker sig Sibirien som ett
land med natursköna, rika och
fruktbara områden? Vem kommer ihåg, även
om man läst det i geografien, att solen
lyser t. o. m. ganska ofta där på grund
av luftens ovanliga klarhet, att där
finnas skolor och universitet och att den
deporterade ryska intelligensen bildar
kärnan i ett om än ungt
kultursamhälle?
Sibirien förser nu europeiska
Ryssland i stor utsträckning med livsmedel,
och dess sovjet är därför i läge att
kunna lyda eller icke lyda Moskva, hur
det behagar den. Av detta framgår ju
Sibiriens resurser.
Långt ifrån att Sibirien skulle råka
i ytterligare vanrykte genom de
hemvändande fångarna, har det blivit
upptäckt av dem som en rikedomskälla, ett
de outtömliga, slumrande möjligheternas
land. Fångar, som äro specialister och
haft tillfälle och ögon att se sig om,
t. ex. i Altai, veta att nästan ända upp
i ytan ligga lockande skatter av kol,
oljor, salter, malmer, färdiga att tagas.
Dessa fångar vilja visst inte vända
Sibirien ryggen för alltid. De längta ju
hem för att se de sina och hemmet,
men när en gång de politiska
förhållandena gestaltat sig så, att arbete kan
sättas i gång och bindande
koncessioner kunna fås av staten — nu anse de
detta icke tänkbart — då hoppas de få
återvända till sin fångenskaps land.
Uppgifterna på de sibiriska
fångarnas antal har aldrig varit riktigt exakt.
Det uppges att fångarna i Ryssland och
Sibirien till slut skulle uppgått till 1 1/2
million, därav 10 % rikstyskar, 88 %
österrikare och ungrare samt 2 % turkar
och bulgarer. Är 1919 uppskattade
internationella Röda korset antalet fångar
till 200,000. Tidigt i höstas beräknade
man att fångarna i Sibirien skulle uppgå
till 100,000. I november uppgav den
österrikiska pressen, att ännu 70,000
man ur den f. d. österrikisk-ungerska
armén försmäktade i rysk fångenskap.
Ännu senare har man fått sig siffran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
