Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - P. E. Lange-Müller 1850—1920. Af William Behrend - Rumäniska dikter. Tolkade av Göran Björkman - Vasilie Alecsandri: Pastell - Mihail Eminescu: Fjärran från dig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iagttagelse og præcise Sansen af alt, hvad
Naturens er.
Her — ude i Naturen tager vi da
helst Afsked med den gamle
Tonekunstner. I hin velomgærdede Drømmehave,
som disse Blade til at begynde med gav
Indblik i, der hvor han lever en stor
Del af sit afsondrede Liv i nært Samliv,
dyb Fortrolighed med Naturen, hvor han
endnu i den sene Alder kan sysle paa
Gartnervis — knælende, som en ung,
dansk Digter traf ham og nys besang
det, paa den dyrebare hjemlige Jord, for
den elskede Natur — der lader vi ham
ene, som han helst vil det, efterat have
bragt ham vor Tak og Hyldest.
Den unga Rodica som buren av vingar
på fylliga skuldror ett vattenkrus bringar
till törstande män, som i solgasset gå
och säd i de nyplöjda fårorna så.
De glädjas, då henne på vägen de märka,
och ropa: »Rodica, du lilja, du lärka,
må lön dig i fullaste måtto bli skänkt,
därför att i godhet på oss du har tänkt!
»Må blommor, blott blommor vid vägen du skåda
den gyllene dag, du i brudstol skall tråda!
Fast stånde ditt tjäll intill levnadens höst,
och finne små munnar en brunn i ditt bröst!»
Av guldkorn ett regn över flickan de gjuta
och vattnet ur kruset med välbehag njuta.
Se’n dansar hon dän, deras välkomna gäst,
och bortskakar korn, som i håret sig fäst.
Fjärran från dig allena jag sitter vid min härd
och återser i minnet min levnads sorgefärd.
Jag är lik en, som prövat åttio år av nöd,
jag känner mig så gammal, och du mig tyckes död.
Hågkomster från min forntid droppa i hjärtats brunn,
och månget tystnat eko öppnar på nytt sin mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
