Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Reuterdahl och hans samtida. Av Gustaf Aulén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R eti ter dall l och hans samtida
Martin Erik Ahlman. Samtida litografi.
hans omdömen både om sig själv och
andra. Man kan godt våga uttala den
förmodan att åtskilligt som säges om
politiska motståndare skulle blivit
avse-värdt mildare, om det nedskrivits en fem,
sex år senare.
Reuterdahl begynner sina memoarer
med att livfullt och åskådligt teckna sitt
torftiga föräldrahem i Malmö, där
modren efter fadrens död snart nog slet ut
sig för att skaffa de sina en knapp
bärgning. Kulturhistoriskt intressanta äro
skildringarna av den skolundervisning
Reuterdahl fick åtnjuta först av en
gammal gumma, »läromor» Lindberg, så av
garnisonsklockaren Isberg och slutligen
i Malmö »lärda skola», vilkens båda
rektorer mycket berömmas för
»kunskapernas grundlighet, allvar och redlighet samt
oförtruten arbetsamhet» — man kan godt
säga att Reuterdahl själv såg sitt livs
ledstjärnor just i detta som han bär
prisar. Innan han ännu fyllt 16 år blev
han student i Lund. Studietiden där
avbröts av långvariga konditioner. Men
icke desto mindre var han redan år 1817
färdig med sin filosofiska grad samt blev
kort därefter docens vid det teologiska
seminarium, som vid denna tid hade den
akademiska prästbildningen om hand.
Esaias Tegnér hade förut erbjudit honom
docentur i grekiska. Martin Erie
Ahlman förvärvade honom åt teologien. Av
universitetets dåtida lärarepersonal voro
dessa båda de som stodo Reuterdahl
närmast. »De voro båda» — skriver han
— »under en följd av år mina faderliga
vänner. Tegnér den snillrikare, mera
hänförande och fängslande, Ahlman den
allvarlige, samvetsgranne, i tankar, ord
och gärningar rene och hederlige».
I de mest erkännsamma ordalag
omtalar Reuterdahl den betydelse Tegnér
ägt för honom. »Jag kan väl säga att
sedan jag lämnat skolan jag av ingen
lärt så mycket som av Tegnér.» Han
är honom djupt tacksam för »det glada
hån» och den skoningslösa kritik
Tegnér bestod hans »philosophiska
crudite-ter och phosphoristiska öfverdrifter», för
att han fått se »djupt in i de tindrande,
glittrande skatter av rikt snille, som ho-
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
