Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Reuterdahl och hans samtida. Av Gustaf Aulén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reuter da hl och hans samtida
högre och lägre orter fann benägenheten
vara stor». Vid ett tillfälle då
Reuterdahl talar om den av honom högt
beundrade Hans Järta, passar han på att
avliva det rykte som vetat berätta, att
denne skulle ha omvändt honom till
politisk konservatism. »Denna hade alltid
för mig varit den naturliga» — skriver
han. Och efter allt att döma är detta
fullkomligt riktigt. Reuterdahls
åskådning undergick med tiden en mycket
betydande förskjutning, men denna
förskjutning ägde rum inom teologien och
icke — eller i varje fall icke i någon
större grad — inom politiken. Teologiskt
sett är avståndet omisskänneligt mellan
den Reuterdahl, som startar Theologisk
Quartalskrift, och den som under
ärkebiskopstiden skriver osignerade artiklar
i högkyrklighetens och konservatismens
stridsorgan Svensk Kyrkotidning.
Fullkomligt misslyckat och stridande både
mot urkundernas klara vittnesbörd och
alla samtidas omdömen är det, när en
på sista tiden utkommen avhandling om
Viktor Rydberg tar sig för att läsa in
Svensk Kyrkotidning i Reuterdahls
tidigare teologi och betraktar hans energiska
strävan för teologisk vetenskaplighet blott
såsom ett lätt koketteri med
vetenskapens namn. Sverige har helt säkert ägt
få män, som varit så genomträngda av
vetenskapligt allvar som Reuterdahl.
Förskjutningen framträder ock med full
tydlighet i memoarerna, där Reuterdahl
än med ett visst överseende och än en
smula besvärat talar om de tidigare
årens teologiska extravaganser.
Väl indragen i de politiska fejderna
blev Reuterdahl redan från sin första
riksdag en av sitt partis starkaste och
mest betrodda män. Vad man värderade
hos honom var väl — utom
partitroheten — i främsta rummet hans oerhörda,
för intet ryggande arbetsförmåga och
den utomordentliga noggrannhet, med
vilken han satte sig in i frågorna.
Därtill kom att Reuterdahl, både när det
gällde att bedöma personer och de
föreliggande situationernas möjligheter var
en mycket klok man. Någon statsman
i större stil blev han aldrig. Han var
lika litet i politiken som i sin
kyrkohistoriska forskning någon de vida
vyernas man. Hans politiska konst bestod
mest i att i möjligaste mån vara en
återhållande kraft. Och hans klokhet var
mest av det taktiska slaget. Det var
en klokhet, som förstod att
samman-jämka motsättningarna inom partiet och
att skickligt förhandla från fall till fall.
Det kunde icke hjälpas att de segrar
han så under sin riksdags- och
statsrådstid vann icke sällan blevo
Pyrrhus-segrar.
Memoarerna upprulla ett helt politiskt
bildergalleri, där både betydande och
mindre betydande deltagare i det
politiska livet passera revy. Omdömena
äro givetvis färgade av de vid denna
tiden frenetiskt häftiga partimotsatserna.
Man får emellertid en tydlig och livlig
bild av hela det dåtida politiska Sverige,
sett genom Reuterdahls skarpt
iakttagande ögon och skildrat med den
pålitlighet i fråga om fakta och den
oförbehållsamhet i omdömen som
genomgående präglar memoarverket.
Hur införlivad Reuterdahl än blev
med det politiska livet, kunde detta
dock aldrig fånga hans starkaste intresse.
Det som livet igenom mest lockade
honom var säkerligen det rent
vetenskapliga forskningsarbetet. I själva
verket är det säkert så som domprosten
Torén skriver i en minnesteckning över
Reuterdahl, att det kvartsekel som han
fick ägna åt ostörd akademisk
verksamhet var den bästa tiden av hans liv.
Till Lund ville han ock gärna återvända.
Det var för Reuterdahl en av hans livs
största högtidsdagar, när han fick lämna
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
