Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En utflykt till Nirvâna. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. Ta u b e
tallskålar. Den enda rörelse som utföres
av sångarna är att vid vissa tillfällen
ändra händernas ställning, vilket
otvivelaktigt har en viss symbolisk betydelse.
Orden bestå av en recitation ur någon
av de heliga böckerna, prisande och
tillbedjande gudomligheten i fråga. Dessa
böcker finnas i templet — och i likhet
med övriga tempelböcker i Kina
skrivna på sanskrit, transkriberad med
kinesiska skrivtecken. Vad som sjunges
är väl för flertalet av munkarna
fullständigt obegripligt, ändå mer för en
åhörare. Men det hindrade ej att
ceremonien hade på mig ett rent etiskt
upplyftande intryck. Buddhisterna tillbedja
sina gudar och ära dem genom att
högtidligen lovprisa dem; vi kristna
protestanter ha från barndomen mest lärt oss
att bedja till Gud om något — ofta de
mest krassa materiella fördelar.
När mässan nalkas sitt slut gå alla
munkarna under fortsatt sjungande ett
par gånger rundt om Buddhabilden med
den blottade axeln emot honom, — och
så är det slut efter kanske en
halvtimme.
Jag kan ej avhålla mig från att här
påpeka ett missförstånd som är vanligt
även bland folk som anse sig känna
något till Buddhismen. Om man
kommer in i ett tempel och frågar munken
vad det är för en bild, så får man
svaret: det är P’u*—san så och så, —
t. ex. den vanligaste —- Kwan-gin
P’u*-sa. Resultatet är att det kinesiska
ordet P’u-sa i flertalet lexikon översafts
med: avgudabild, och att buddhisterna
beskyllas att vara tillbedjare av
träbeläten. Intet kan emellertid vara
felaktigare än detta. P’u-sa är den
kinesiska misshandlade transkriptionen av
Buddhisattwa på sanskrit, d. v. s. en
gudomlighet i rang efter Buddha. Om
man frågar en lärd munk om samma
sak, får man också det rikliga svaret:
»Det är en bild av den 10,000-falt
välsignade Kwan-yin-P’u-sa som bor i det
vackra paradiset». Jag vill visst ej
förneka att de olärda munkarna och
lekmännen mången gång tillbedja själva
belåtet som sådant, men det är väl ej
så helt ovanligt att stöta på
motsvarande fenomen i kristna länder.
En gång om dagen förekom också
ett slags predikan. En av de äldre,
lärda munkarna föreläste för de andra
ett stycke ur en av de heliga böckerna
och förklarade innehållet. Det var av
stort intresse att, efter att hava gjort
bekantskap med en del av munkarna,
komma underfund med att några av
dem voro lärda män, väl bevandrade i
sin religion och dess djupaste filosofiska
innebörd. Av de till ett hundratal
uppgående munkarna torde cirka tjugo varit
mer eller mindre belästa, de övriga
kunde ej stort mer än recitera mässorna
utantill. När de märkte vårt intresse
för deras ceremonier, dröjde det ej länge
innan de började att komma på visit,
och vi gjorde sålunda bekantskap med
nästan allesamman, med undantag av
abboten, som lär varit på god väg att
bli en Buddhisattwa, och sålunda ej
ville avbryta sina meditationer. Det var
mycket märkvärdigt att midt i denna
jäktade värld göra bekantskap med en
samling begåvade män, som så helt
uppgått i sitt ytterligt improduktiva yrke,
att de ej ägnade en tanke åt den yttre
världen. Om man försökte resonera
politik eller alldagliga spörsmål med dem,
blevo de genast ointresserade, men när
det var fråga om deras gamla
ceremonier och framförallt deras eget kloster,
då lyste deras ögon av berättigad
stolthet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
