Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustaf Rydberg. Av Helge Kjellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Kj ell in
och den slags ting passade honom inte,
en god ekonomi har också möjliggjort
för honom bibehållandet av ett dylikt
avundsvärdt arbetslugn, och det har visat
sig, att det hörde bäst ihop med hans
skånska kynne och därigenom givit hans
konst tid att utvecklas och självmogna.
Ar 1907 tror jag var den sista gången
han offentligt exponerade något. Det
var på Sveriges allmänna konstförening,
och nationalmuseum blev då förvärvaren.
Varken på Lundautställningen 1909 eller
pä Baltiska utställningen i Malmö 1914
var han företrädd, och det var endast
motvilligt han gick med på den
omfattande retrospektiva utställning,
varmed konstakademien i oktober
förlidet år sökte hedra sin 85-årige
ledamot. En retrospektiv utställning har
dock även tidigare en gång ägt rum, år
1901, men i Malmö och då mest
upptagande skisser ur hans egen samling
samt som komplettering en del från
andra personer inlånade arbeten.
När man tänker på Rydbergs konst,
är det först och främst de skånska
bilderna som man erinrar sig, icke blott
till följd av deras större numerär utan
också på grund av den kärlek varmed
de återgivits. Det är som om Skåne
icke existerat i konsten, förrän Gustaf
Rydberg kom och skildrade det. Det
är dock i allmänhet icke några stora
breda utsiktstavlor han givit, utan
mestadels små idyller, ett pittoreskt
parti, en bakgård med uthus, halmstack
och några höns, eller en halmtäckt, vit
stugulänga med en stångbrunn på
gården och några lummiga träd, eller också
ett åmotiv med en del av slätten i
förunderligt fint förtonande luftperspektiv,
en pilvall, några kor eller får och gärna
någonstädes i bakgrunden det låga
skånska allmogehuset lysande i sin vita
kalkrappning. Han älskar också
bygatornas måleriskhet, gärna med någon liten
färgrik figur promenerande på vägen eller
också ett sandstrandsmotiv med
upphängda nät eller en hamnbit från Arild
med fiskarbåtar och fiskefolk. En tid
målade han även med förkärlek soliga
sommarbilder från Ringsjön med dess
vassrika stränder och talrika ålhommor
(på uppsvenska = ryssjor), upphängda
till torkning på långa spröt eller sänkta
i den smala öppningen i en avbalkning,
vars lurande försåt endast markeras av
en rad uppstående stolpar.
Det är en aktningsvärd följd av
arbeten han medhunnit under sin långa
konstnärsbana, även han har dock haft
sin utveckling och som andra måst gå
igenom ekluten. Själv anser han det
icke vara någonting alis att säga om
honom. Möjligen vill någon tyda ett
sådant yttrande som affektation, det
vore dock att döma falskt, ty denna
anspråkslöshet bottnar i hans väsens
stora, alltför stora ödmjukhet. Det kan
visserligen vara sant, att hans liv
framflutit ganska lugnt, som en stilla å över
den skånska slätten, men det är icke de
snabbt växlande yttre händelserna som
betyda allt i en konstnärs utveckling. Gustaf
Rydbergs liv är icke ett liv i händelser
utan ett liv i nyanser. Och just det sätter
sin bestämda prägel på hans konst.
Om Rydbergs barndoms- och
ungdomstid har mig veterligt hittills icke
något skrivits. Fadern, Gustaf Isak
Rydberg, var ursprungligen
posttjänsteman och avancerade till
postmästaretitel men tillträdde aldrig befattningen,
enär han samtidigt fick
registrators-platsen vid riksbankens avdelningskontor
i Malmö. Postmästaren, som han ändå
alltid kallades, var en stor klassik och
humoristisk själ, och det berättas många
roliga historier om hans påhitt, t. ex.
hur han lät skicka ned ett par stolar
till två herrar, som glömt bort sig i en
timslång, livlig diskussion utanför hans
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
