Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustaf Rydberg. Av Helge Kjellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Kjellin
Kustlandskap, Hven. 1890.
Nationalmu seitm.
uppskattade man, och hans romantiska
vinterstycken gouterade man, men de
där evinnerliga skånska motiven med
uthus och höns och halmstackar voro
för omöjliga. Man hade ännu icke blick
för de mjuka dagrarna och den
underbara atmosfärstämning, som det skånska
landskapet framför andra äger, men
Rydberg hade det och fortsatte envist
att måla sina i mångas mening banala
motiv. Det ligger en seg kraft i denna
envishet, och det måste kännas som en
triumf för konstnären att till slut dock ha
besegrat sin samtid och tvingat den att se
med hans ögon. Genom denna äktskånska
uthållighet och fasta tro har också
Rydberg blivit en apostel och banbrytare för
den specifikt skånska konsten.
Scholander, som ofta var klarsyntare än de
flesta av sin samtid, skrev på 1860-talet
till vännen Arsenius om Rydberg, att
denne »klarnar till en strålande
landskapsstjärna
Om också en del av samtidens
konstnärer och kritici smått opponerade mot
Rydbergs begynnande realism, så tycktes
såväl Föreningen för nordisk konst som
Konstföreningen i Stockholm ha funnit
hans målningar tilltalande, ty alltifrån
1857 finner man hans namn ideligen på
utlottningslistorna. Inalles har väl
Konstföreningen också inköpt ett 50-tal av
hans arbeten under det halvsekel (1857
—1907), han där exponerat. Han
deltager också en tid rätt flitigt i
akademiutställningarna. I mars 1866 blev han
nämligen agrée vid akademien och 1871
dess ledamot, varjämte han åtnjuter den
bland nu levande konstnärer sällsynta
utmärkelsen av »kunglig målare».
Den förutnämnda norska
studievistelsen kom icke, som Karl XV sannolikt
hoppats, att inverka på Rydbergs
utveckling. Han återvände visserligen till
Norge året därpå — även då på kungens
bekostnad — och tecknade en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
