Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Knut Kjellberg. Av Torsten Fogelqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kn it t Kj el l b er g
berg en inflytelserik ställning, liksom
han varit ordförande i 1910 års
kommitté för beredande av frågan om
förändrade grunder för statsanslag åt den
populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten. Och hans strävan gick i båda
fallen ut på att skapa friare
arbetsformer, ökat understöd av allmänna medel
och ökad sakkunnigkontroll. Före sin
död hann han också att deltaga i
planritningarna till ett populärvetenskapligt
studiebibliotek, motsvarande tyskarnas
serier »Wissenschaft und Bildung» och
»Aus der Natur und Geisteswelt» samt
engelsmännens »Home university library
of modern knowledge». Uppslaget hade
givits till Knut Kjellbergs 50-årsdag av
professor Frans von Schéele, och
Kjellberg var icke sen att taga fasta därpå.
De första frukterna av detta uppslag
ha redan blivit synliga i de första små
volymerna av serien »Natur och kultur»,
utgivna på Svenska Andelsförlaget.
I Knut Kjellbergs bildningsprogram
ingick städse den grundsatsen, att
folkbildning även måste vara självbildning
och att i detta fall som i andra en
strävan för folket aldrig kunde ersätta
den strävan, som sker genom folket
självt. Han mötte därför städse med
förståelse de uppslag, som folkrörelserna
själva kunde bjuda. Och då den s. k.
studiecirkelverksamheten, startad inom
goodtemplarorden och sedan fortsatt
bland den socialdemokratiska
arbetar-ungdomen genom upprättandet av
Arbetarnes bildningsförbund, tog fart, var
Knut Kjellberg en av de första
utomstående, som genom råd och personlig
hjälp skänkte rörelsen sin uppmuntran.
Han uppträdde icke blott som
medarbetare i studiecirklarnas organ
»Bokstugan», han sökte själv på
experimentell väg skaffa sig erfarenhet om
livsdugligheten av denna nya arbetsform
och startade studiecirklar bland unga
stockholmsarbetare, varvid han själv
tjänstgjorde som studieledare. Så t. ex.
bildade han år 1916 en cirkel med
Langes »Materialismens historia» som
studieföremål och följande år en cirkel
i biologi vid Stockholms arbetareinstitut.
Genom denna strävan att träda sin
publik personligt och mänskligt nära och
att minska avståndet mellan katedern
och auditoriet vann Knut Kjellberg icke
blott en rik människokännedom, utan
också ett förtroende, som knappast
kommit någon folkbildningsman till del från
folkets egen sida. Detta förtroende
missbrukade han aldrig. Obunden av sin
egen sociala miljös sociala fördomar och
oberörd av den arbetarskräck, som under
oroliga tider lätt bekajar de privilegierade
klasserna, ägde han tillräckligt mycken
klarsyn att se de ideella dragen i
arbetarklassens uppåtsträvan. Han fann hos
den studieintresserade arbetarungdomen
ett kulturellt framtidsstoff, som väl kunde
mäta sig med högskoleungdomens, och
en vakenhet hos den förra, vars
frånvaro han beklagade hos den senare.
Men å andra sidan lämnade han intet
tillfälle obegagnat att säga denna
arbe-tarungdom de sanningar, vartill dess
dogmsyn och politiska ensidighet kunde
berättiga. Knut Kjellberg behövde icke
vara »enrollerad» för att vinna gehör.
Man avkrävde honom aldrig någon
politisk samstämmighetsbekännelse. Han
fick vara den han var och yttra vad han
yttrade. Hans ord ägde alltid
auktoritet, därför att man visste, att man i
honom ägde en vän och att han varken
var utskickad spejare, ej heller politisk
lycksökare. Hans egen mänsklighet, som
bildlikt talat icke kände »några band av
fana och av fosterland», kom det
mänskliga hos andra att tina och genombryta
kälen av klassfördomar och
trosfördo-mar.
Det var att förutse, att en man med
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
