Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Knut Kjellberg. Av Torsten Fogelqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten F o gelqvist
Knut Kjellbergs ledande ställning inom
folkbildningsrörelsen ej skulle kunna
undgå att indragas i politiken.
Folkbildningsfrågan bar ju under en tidigare
period i viss mån varit en politisk fråga,
så till vida som det gällde att bryta de
fördämningar och fördomar, som stodo
hindrande i vägen för de bredare
folklagrens ökade delaktighet i sitt lands
allmänna kultur. För Knut Kjellberg
framstod den sociala klass-skillnaden
främst såsom en bildningsskillnad. Med
sin avgjort ideella läggning ansåg han
arbetarnas fostran till kulturmänniskor
minst lika viktig som en förbättring av
deras ekonomiska villkor och en ökning
av deras medborgerligt politiska
inflytande. Men han såg också det intima
inbördes sammanhang, i vilket dessa
frågor stodo till varandra.
Sitt inträde i den aktiva politiken
gjorde Knut Kjellberg just som
unionskrisen befann sig i sitt mest akuta läge.
Själv föga agressiv kom han på sätt
och vis att indragas i striden. Det var
på försommaren år 1905. Det gällde
ett fyllnadsval till riksdagens andra
kammare för Stockholms stads andra
valkrets. Egendomligt nog kom striden
att stå mellan två liberaler och två
gamla goda vänner, Karl Warburg och
Knut Kjellberg. Den senare, som alltid
varit en mycket varm skandinav och
som därför till det yttersta yrkade på
unionskonfliktens biläggande i godo,
uppställdes som kandidat för
valmans-kårens mer koncilianta falang. Warburg,
som var mera het patriot, korades till
de »svenska» intressenas målsman. Man
hoppades på den sidan att just genom
nomineringen av en liberal kandidat
kunna samla röster, som aldrig skulle
komma en politisk ytterlighetsman till
godo. Spekulationen visade sig riktig.
Warburg slog Kjellberg med något
hundratal rösters majoritet, och valet
utmyntades som ett tecken på svensk
beslutsamhet även i det radikala
Stockholm. Emellertid dröjde det blott några
månader, tills Knut Kjellberg vid de
allmänna valen samma höst insattes som
representant för Stockholms stad i Andra
kammaren. I politiskt avseende anslöt
han sig till liberala samlingspartiet, men
kom inom detta parti att tillhöra den i
vissa avseenden självständiga radikala
gruppen, som vars ledare man efter
Carl Lindhagens övergång till
socialdemokratien kunde betrakta honom.
Under de första åren av sin politiska
verksamhet gjorde Knut Kjellberg ett
flertal aktiva insatser.
Trots sin allmänna läggning hade
han aldrig helt släppt sina
fackmanna-intressen och sina förbindelser med
läkarkåren. Ar 1900 hade han anställts
som amanuens i medicinalstyrelsen, en
befattning som han innehade i 11 år.
Vid sitt frånfälle hade han som redaktör för
Svensk läkartidning redigerat 17 årgångar
av denna publikation. Och som
riksdagsman ägnade han uppmärksamhet
och initiativkraft även åt medicinska
frågor, främst organisatoriska. Så t. ex.
var det på hans initiativ som motionär
som apoteksväsendet ordnades och
medicinalstyrelsen och fältläkarkåren
omorganiserades.
At den allmänna parlamentariska
politiken gav Knut Kjellberg sin tribut, då
han vid 1906 och 1907 års riksdagar
var med om att utarbeta den
radikalliberala gruppens motioner om allmän
politisk och kommunal rösträtt samt om
begränsning av Första kammarens makt.
För mycket få människor har
personlighetsprincipen stått så levande som för
Knut Kjellberg. Den var hans
mänskliga och politiska grundidé. Den gjorde
honom icke blott till målsman för de
utestängda männen, utan också till
kvinnornas talesman och riddare. Och han
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
