Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Knut Kjellberg. Av Torsten Fogelqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten F o gelqvist
insats. För allt vad ovan nämnts hade
han visserligen ett ofta varmt intresse,
men själen och nerven i hans gärning
får man först fram, då man förknippar
hans namn med den komplex av
nutidsfrågor, som skulle kunna kallas
kulturfrågor i strängaste bemärkelse,
frågorna om fri folkbildning och vetenskap,
frågorna om forsknings-, religions- och
samvetsfrihet. I dem kommer Knut
Kjellbergs verkliga patos fram. Där låg
hans heliga sak. Tankefriheten har hos
oss i modern tid icke haft en mera trogen
riddare än Knut Kjellberg. Och sin
ridderlighet bevisade han genom orädd
och oförtruten kamp för andlig frihet
och självbestämningsrätt och mänsklig
aktning för andras övertygelse. Ar 1909
väckte Knut Kjellberg tillsammans med
Karl Starbäck sin beryktade motion om
hädelseparagrafens borttagande. 1910
motionerade han om borgerlig
begravning och 1911 om konfessionslös,
historisk religionskunskap som läroämne vid
allmänna läroverk och folkskolor. Med
åren allt djupare övertygad om de
religiösa och etiska värdenas
folkpsykologiska makt, men också lika djupt
övertygad om att tvångets väg är dödens
väg, själv en — man vore frestad säga
— religiös fritänkare med lika stark tro
på vetandet som aktning för det
ovet-bara, inlade Knut Kjellberg i debatterna
om dessa ämnen sin ädlaste och bästa
kraft. Det är i hög grad han som
bidragit att göra frågan om den historiska
och konfessionslösa
religionsundervisningen aktuell, som medverkat till att
en allmän mänsklig etik nu börjat
framstå som någonting mer väsentligt i
uppfostran än en alltid söndrande och
skiljande dogm- och auktoritetstro. Och
han blev härigenom målsman för en
vid-hjärtad tolerans, som endast av
trångsinnet och intoleransen kunde
missuppfattas till sitt verkliga syfte. Genom
sina söndagsföreläsningar i etik vid
Stockholms arbetareinstitut sökte Knut
Kjellberg bevisa möjligheten av en ideellt
etisk livs- och samhällssyn, obunden av
metafysiska trossatser, och möjligheten
av andakt och gripenhet, skönhetskänsla
och människokärlek även utanför de
konfessionella religionernas råmärken.
Att han lyckades i beviset intygas bäst
av de intresserade och andäktiga skaror,
som samlades kring hans söndagskateder,
alltid lika mangrant, sken än vårsolen
därutanför på söndagsflanerande massor
och strömmens glittrande vatten.
Knut Kjellberg hade denna starka
känsla för livsvärden, som ingen ytlig
bildstormare kan hysa. För honom stod
själva den grova dogmen som symbol
för ömtåligare och ädlare ting. Han
hade också den relativitetskänsla, som
är kulturmänniskans adelsmärke. Hans
kamp för samvetsfrihet, sanningsfrihet
och forskningsfrihet blev därför aldrig
en kamp mot tron, utan en kamp mot
förtrycket, icke en kamp mot vissa
metafysiska åskådningar, utan en kamp
mot det på dessa åskådningar grundade
allmänna renlärighets- och
bekännelsekravet. Han drog denna skarpa gräns
mellan vetenskaplig livsförklaring och
metafysisk och etisk värdesättning, som
utgår från modern kunskapsteori, som
lämnar både den vetgiriges vetande och
den troendes tro i orubbat bo och som
både i renlighetens, toleransens och
humanitetens namn måste upprätthållas.
Han skulle för sin del ha kunnat
instämma i Emil Kléens ord på sjuklägret:
Jag aldrig syftat med ett ord att störa
en djup och ärlig, hjärteboren tro,
som mäktat glad en sorgsen mänska göra
och fyllt en pinad själ med hoppets ro,
Men det var monopolet och det
andliga förmyndarskapet han ville åt. Han
ville skapa full erkänsla åt den fria
tanken och fritt utrymme åt den veten-
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
