Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Trädgården. Av Jacob Tegengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄDGÅRDEN
Av JACOB TEGEN G REN
Det finns en trädgård i Gud Faders rike.
Var människa, som vandrar jordens stigar,
har där en blomma,
och ingen blomma är den andra lik.
En lyser frisk och skär, en ruvar tung och mörk,
en flammar het som hungrig eld,
en drömmer vit som snö på svala bergen.
En gömmer daggblå droppar djupt i kalken;
de likna klara tårar.
En sträcker stolt sin krona över andra,
som blyga böja sina bleka huvud.
En skriker högt i giftig färg, en tvinar skygg i skugga,
med grönblek skiftning över bladen
av grämelse och bitterhet, som tär på blommans rot.
En bär ett stänk av röda fläckar, lika sår,
som ständigt blöda;
en står med askfärg över skrumpna blad
och fryser, fryser.
Var blomma är en mänskosjäl.
Gud Fader vandrar stilla i sin trädgård
och ser på dessa tallöst många blommor,
av vilka var sin färg, sin doft, sin skapnad har.
Och stundom böjer han sig ned och lutar örat
intill en blommas mun, ty blomman viskar,
— det är en människa i jordens natt, som ber
med barnsligt ömma ord, med blicken riktad
förtröstansfull mot höjden — eller kanske
med pannan sänkt och heta händer tryckta
i vild och djup förtvivlan emot bröstet.
Då strömmar ur Gud Faders milda ögon
en klarhet utan namn. Han kysser blomman,
och själen djupt i jordens natt förnimmer kyssen
och dricker ljus och fruktar intet mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
