Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 / 321 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Olof Högberg. Av Ludvig Nordström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olof Högbergs hem Finnkyrka vid Ljungan, i närheten av Sundsvall.

hembygdsforskning och därpå grundat
författarskap. Man frågar sig nu, hur denna
verksamhet sammanhänger med
hembygdens förhållanden, och svaret ges
bäst genom ett påpekande av dessas
gestaltning vid tiden för Högbergs
barndom och ungdom. En ypperlig
skildring av allmogens liv vid 1800-talets
midt ges i ett litet häfte »Ur övre
Ådalens folkliv» av N. E. Ritzén, vilken
skriver: »Som jag varit med under den
gamla goda tiden, som man säger, och
även i den nyare med dess uppfinningar
och överflöd i allting, vill jag på dessa
blad söka rädda något för
efterkommande av sagor, seder och skrock, som
voro i bruk i de övre ångermanländska
socknarna ännu i midten av förra
århundradet. Då fanns ingen tidning eller
några tidskrifter. På förmögnare ställen
var bokförrådet Bibeln, Psalmboken,
Katekesen och Abc-boken och på många
ställen blott de tre sistnämnda. Ingen
regelbunden postgång fanns . . . utan
Post-Nisse gick med en liten näverväska.
Brådtom hade icke Nisse, träffade han
på ett bröllop, kunde han stanna över
ett par dagar, och under bärgningstiden
kunde han hjälpa till att slå i flera
veckor. Sådan var postgången i början
av mitt minne.

Ej underligt då, att folket satte så
stort nöje i att höra historier, som gått
från far till son i urminnes tider.
Gubbarna i byn samlade sig varje kväll hos
någon av grannarna, och när
stockvedsbrasan flammade i den stora
gråstensspiseln och spinnrockshjulen surrade och
vi barn krupit in i spiselvrån och
gubbarna började berätta, så var det för
oss riktiga högtidsstunder, fast mången
gång hjärtat satt i halsgropen på oss,
som man säger.

Ej underligt, att dess fantasi blev
uppjagad, då historier om sådana väsen
och tilldragelser hördes från barndomen.
Lägg så till den mystiska och vilda och
storartade naturen, som är i dessa
trakter — särskilt sådan den varit, de
oändliga myrarna, där på somliga ställen
himmelen och myrarna mötas vid
horisonten, de majestätiska vattenfallen,
urskogar på tio mils omkrets med sina
besynnerliga ekon, de stora djuren i
skogarna, björnar och älgar, de ljusa
sommarnätterna, då solen är borta en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>