Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Olof Högberg. Av Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag skall nu söka med några
ord uppvisa sambandet i hans verk
mellan de stora norrländska skogarna och
landsdelens folkliga frihetsrörelser, vilket
samband är »Stora vredens» själva
kärnpunkt.
»Den stora vredens» historiska
bakgrund är, som bekant, ur själva det trängre
berättelsestoffets synpunkt, Karl XII:s
regering, men tack vare verkets av
sägenmassan betingade egendomliga
komposition är denna bakgrund snarare
utsträckt till hela den egentliga Vasaättens
tid från Gustav I t. o. m. Karl XII:s
död.
Dess ämne företer en den mest rika
och invecklade förgrening, men själva
roten är Sveriges nationella enhetsverk
och dettas vanskligheter genom en rad
i Norrland existerande säregna
förhållanden.
De två huvudfaktorerna i berättelsen
bildas emellertid av översåtarna och deras
undersåtar eller enligt modern
terminologi: överklass och underklass, och
översåtarna klyva sig i de kyrkliga eller
»själsämbetet» och de statliga eller
»världslige armen».
»Vreden» handlar om de inbördes
striderna mellan dessa parter: präster,
ämbetsmän och folket.
Vilken ställning intar nu Högberg
till denna strid, och hur tecknar han den?
Svaret ger sig bäst, då man utpekat
berättelsens hjälte. Denne är ingen viss
person utan hela Norrlands-folket under
Vredens bann, för vilket folk alla olika
stånd och klasser med sina egenarter
framträda endast som representanter.
Svaret ges vidare genom ett påvisande
av ledmotivet, som är Vredens dödande
eller hur man kom från allt slags
förtryck och inbördes hat till att: alla skulle
hjälpa alla.
Högbergs ställning till detta stora
folkdrama framgår fullt oförtydbart i
slutet av berättelsen, där han som den
uråldriga landsvredens verklige dödare
utpekar: kärleken och som kärlekens
uttryck i samhälls-livet: tjänandets princip.
Detta är den fasta punkt, från vilken
hans och berättelsens drag kunna
uppmätas, och av det sagda torde framgå,
att »Den stora vreden», som jag redan
antydt, är vida mer än en enkel historisk
pastiche. Den är i själva verket i sin
historiska förklädnad en stor idé-dikt,
vars rötter sänka sig djupt ner i
kristendomens internationella historiska process
och som utmynnar, där denna religiösa
process i våra dagar utmynnat, nämligen
i den moderna demokratien.
Vill man sålunda idé-historiskt
karakterisera »Den stora vreden», skulle man
kunna säga, att den framstår som det
demokratiska svenska 80-talets mognaste
frukt och representerar en synnerligen
originell syntes av 1800-talets
internationella demokratiska strömning och
gammal svensk folklig frihetskamp i en stor
historisk symbol-bild, och här ser man
alltså, hur de olikartade inflytanden, som
ovan tecknats såsom fyllande Högbergs
barndom och ungdom, ändtligen
sammanflutit i hans stora verk.
V.
Då är frågan: hur tecknar Högberg
nu sambandet mellan denna stora
folkliga frihetskamp och den norrländska
skogen ?
Här komma likheterna med
samtidens diktning in. Ty liksom
Heidenstam förtätar sin tragiska livsuppfattning
i konungen, Selma Lagerlöf i herrgården,
är det hos Högberg den norrländska
skogen som symboliserar det tragiska
momentet och undergången.
När engång »Stora Vredens» inre
byggnad blivit grundligt utredd av
forskningen, är det ingalunda otroligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
