Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Olof Högberg. Av Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymta. När man vet, vilka livliga
förbindelser, som sedan sekler existerat
dels mellan Ångermanland och Norge,
varpå hemslöjdsforskningen redan
framlagt klara bevis, dels mellan samma
landskap och Finland-Ryssland med
vidare anknytningar neråt Orienten, så
fattar man, att utbytet icke bara bestått i
varor utan även i historier, sägner och
idéer, som här korsats, och man torde
i »Vreden» äga en provkarta på de mest
växlande andliga inslag. Man tycker sig
sålunda först och främst spåra en
märklig förskjutning av skogsmystiken till
former, som återgå på den kristna
teologiens treenighetsbegrepp i Gråe Jägarn,
Ol-Evert och Svarte-Mickel, och bara
att få sådana figurer som Svarte-Mickel,
Svarte-Petter och Svarte-Ulven;
Höger-Grelsen och Vänster-Grelsen, de tre
blanklaxarna i den norska fjäll-älven, det
påtagliga Flygande-Holländare-motivets
omdaning i Ol-Everts figur, lapphjälten
Herr-Manel, de tama klövjeälgarna,
Junkerdalsfolket, vidare idé-ränningen till
äktenskapshistorien mellan Loth och
Mäster-Sara med troll-tvånget för den
förre att först gifta sig med Rike-Mates
dotter, vari bibelberättelsen om Lea och
Rachel synes återgå, o. s. v., bara att få
detta och mera därtill vederbörligen
belyst, skulle medföra en rikedom av de
mest intressanta folkpsykologiska,
sociala, ekonomiska och motivhistoriska
undersökningar.
Sedan kommer en flödande rikedom
av folkliga uttryck och talesätt för
språkmannen och för historikern och
etnologen ett rikt material på deras gebiet.
Och så till sist är det frågan, om
inte tidens skönlitterära författare också
skulle ha åtskilligt att ta vara på i detta
originella verk. Jag vågar det
påståendet, att vi icke äga ett, i bästa mening,
modernare verk på svenskt språk än just
»Stora vreden». Det stämmer i ton på
ett förunderligt sätt med några av
samtidens djupaste litterära aspirationer.
Författaren har för det första med denna
berättelse uppvisat en praktiskt
genomförd lösning av det centrala litterära
tidsproblemet, sammansmältningen av dikt
och historisk verklighet, d. v. s. av det
individuella och det sociala.
Vi se här framför oss ett oförtydbart
socialt förlopp, för och av vilket de
uppträdande äro uttryck och funktioner, och
jag känner icke någon skildring vare sig
i Sverige eller i något annat land, där
man får massan och dess rörelser så
levande framställda som här — andligt.
En skildring sådan som den av
antikristernas tåg till Bispehöjden i
Hernösand är ett enastående mästerverk, och
bara att lyckas hålla känslan av arméers
fottramp, av folkhopars rörelser som
ett tema, ständigt förnimbart under och
bakom de individuella händelserna är en
konstnärlig seger, som man torde få söka
maken till hos andra svenska eller
utländska författare.
VII.
Det är på dessa och dylika grunder,
jag hyser den lugna övertygelsen, att
»Den stora vreden» kommer att gå mot
det högsta erkännande och den
vidsträcktaste spridning, synnerligast sedan en mer
sociologisk syn på dikten fått efterträda
den nu förbrända individualistiska. Att
ett så mäktigt och ovanligt verk som
detta måste få någon tid på sig, innan
det bryter igenom och blir till fullo
begripet, säger sig själv, men när den
vänte- och förberedelsetiden är slut, och
vi torde nu närma oss den punkten, då
föreligga de största sannolikheter för,
att det skall ernå en ställning i
medvetandet, som intas av verk sådana
som »Fältskärns berättelser» och
»Fänrik Ståls sägner», att det med andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
