Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gubben Jakobs visor. Av David Arill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Arill
27. Det var Nakle, gamle kung,
han slet sig i skägget dä vita.
»Vem som kan falle den kämpen så ung,
gullsabel å mård skall han slita!»
28. Det var Iselanns kämpar sex,
de tänkte att vinna den lycka.
Sonimeli hle halta å lemmalös;
sedan måste de hoppa på kröcka.
29. Det var Iselanns kämpar sex,
de tänkte att vinna de priser.
Å sommeliga meste sett goda liv:
efter skadan då bliver man viser.
30. Ja, det var riddare Tynne,
han red sig till konungen på borgen.
Å konungen ute för honom månd stå
med bävan å tusende sorger.
31. »Hörer du, Nakle, gamle kung!
Om du löster hälbräjdat bliva,
förrän ja träder på marken mä fot,
så ska du din doter mig giva.» —
32. »Jag tager dig, riddare, gärna till måg
å skänker dig halva mett rige,
ty raskare kämpe jag aldrig såg.
Ej finnes i världen din like!»
{Refr) Styrer väl de runor.
IV. Ramun.
1. Ramun han vöro (vore) en bättre kar),
om han hade bättre te kläder.
Drottnengen lova’n boxety
tå (utav) bast å blåggårn dä gröva.
»Dä vell ja inte ha! sade Ramun.
»Dä står mä (mig) inte bra!» sade Ramun den
onge.
2. Fröknane lova’n boxety
tå silke å sammet, dä fina.
»Bastet å blåggårnet dä kan du ha,
dä kan du ge drängerna dina!
Men sådant vell ja ha!» sade Ramun.
»A sådant står mä bra!» sade Ramun den onge.
3. A Ramun han geck sig bättre fram,
där de sju skrädderar sutto.
»Hörer ni, mine skrädderar, ni hörer mig väl
å syr mig ett par Ramunekläder?» —
»Å varför inte dä?» sade skräddarn. —
>Då gör I möcket väl», sade Ramun den onge.
»Femti alnar i boxety
å femton te boxereinmar
dä ble alltför trångt», sade Ramun.
»Jä får’nte stejt min fulle gang», sade Ramun
den onge.
5. A Ramun han geck sig bättre fram,
där alle små jättar de sutto
A alle förskräckte sej för Ramunes skinn,
å alle för Ramun de gräto.
»Gråt inte för mej!» sade Ramun.
»Ja gråt aldri för dej!» sade Ramun den onge.
6. A Ramun han drog ut sett dyrbare svärd,
dä han kalla Divlingen dyre.
Så hogg han huvet åv alle jättar sju,
så blodet dä rann dum te döde.
»Här legger I alle sju», sade Ramun;
»men jag står redan här inu (ännu)», sade
Ramun den onge.
7. Ramun han geck sig bättre fram,
där själve jätten han ständer.
Hundra alnar var han lång,
å femti var han breder.
»Löster du att lekas med mej?» sade jätten.
»Då löster ja att hårdas mä dej!» sade Ramun
den onge.
8. Dä förste taget, de togo ihop,
de togo ihoba mä händer,
å Ramun han nappa i jättenes skägg,
så köttet de lossa ifra tänder.
»Ja, illa grinar du!» sade Ramun.
»Langt värre ser du ut!» sade Ramun den onge.
9. Dä andra taget, de togo ihop,
de togo ihoba mä vrede.
Det store Blåberget, de stodo utpå,
det trampa de ner uti lere.
»Dä ble mig en hårder lek!» sade jätten.
»Vi ha no nyss begynt!» sade Ramun den onge.
10. Ramun han drog ut sett dyrbare svärd,
dä han kalle Divlingen dyre.
Så högg han huvet åv store jättens hals,
som ej tolv par oxar kunne röre.
»Ja, här legger du», sade Ramun;
»men ja står redan här inu», sade Ramun den
onge.
11. A Ramun han lastade de skiberna (skeppen) sju
mä gull å mä ädla stenar.
Så for han över den salta sjö
allt ner uppå kejsarens lander.
»Nu är ja kommen här», sade Ramun,
»förutan stort besvär!» sade Ramun den onge.
V. Jungfrun ock båtsmannen.
1. Jungfrun satt i buren å sytte gull på skinn.
Så kom där en båsman spatseranes därin.
{Ref?-,) Men de spelade, men de spelade gulltärneng.
2. lA hör du lelle båsman, ett ord ja säjer dej,
luster du att spela gulltärneng mä mej?» —
3. »Ja luster väl att spela gulltärneng mä dej,
men jag har inte röda gull att sätta emot dej.» —
4. »Sätt nu upp dina selverspände skor,
därimod så sätter ja min ära å min tro.»
5. Den förste gulltärnengen på tavlebordet rann,
lelle båsman täppte, men sköna jungfrun vannt.
6. Den andre gulltärnengen på tavlebordet rann,
lelle båsman täppte, men sköna jungfrun vannt.
7. Den tredje gulltärnengen på tavlebordet rann,
sköna jungfrun täppte, men lelle båsman vannt.
8. Den fjärde gulltärnengen på tavlebordet rann,
sköna jungfrun täppte, men lelle båsman vannt.
9. Den femte gulltärnengen på tavlebordet rann,
sköna jungfrun täppte, men lelle båsman vannt.
10. »Hör du,lelle båsman,du skyndar dig ifrån mig!*
En selkesteckad skjorta den vell jag giva
dig.» —
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
