Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid Petras helgedomar. Hednisk gudstjänst i Palestinas grannskap vid Kristi tid. Av Gustaf Dalman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G tis t af Dalman
N a b at eis k grav.
mer reser sig där en i själva berget
huggen fasad i en stil som vi
återfinna i Pompejis väggmålningar från tiden
före Augustus. Det fina arbetet på
kapitaler och friser, på relieffigurerna
mellan pelarna, det konstnärligt
tillfredsställande jämnmåttet i hela
byggnaden, som ändock är en skulptur, de
storartade dimensionerna — fasaden är
ungefär 40 meter hög —-, den fina
färgen, den romantiska omgivningen —■
på varje annan plats skulle hela denna
fasad i klassiska stilens ’renässans’ verka
imponerande. Här midt i en öken,
där man sedan flera dagar sett endast
litet av kultur, av konst intet, verkar
detta kungliga mausoleum i skepnad av
ett Isistempel likt ett trolleri.
Endast få steg genom den
återigen trångt sammanslutna klyftan, och
denna vidgar sig till en liten dalkittel
med höga klippväggar på sidorna —
alla genom samma trollstav, som
skapade Isistemplet, smyckade som med
husrader. Fasad sluter sig till fasad,
vanligtvis överst utlöpande i tinnar, ofta
infattade i en ram av två pilastrar. Mellan
dem, också huggna i klippan, uppstiga
i halvcirkel sittraderna av en teater. De
bevisa att ett folk bott här, som visste
att roa sig, fastän på helt annat sätt än
de beduiner som nu begagna den gamla
stadens klippkamrar till vinterkvarter för
sina får och getter. Men vad vi se här
rundtomkring av fasader — var och en
med en enda dörr utan något fönster —
är dock intet annat än grav på grav.
En teater midt ibland gravar! Hur
mången dag ha icke mina och tyska
Jerusalemsinstitutets tält stått i teaterns
orkestra! En gång svajade där bredvid
Tysklands och Österrikes även Sveriges
flagga. Den lilla bäcken i dalen
bredvid sorlade sakta mellan oleandrar och
vitblomstrande ginstbuskar med
mandeldoft. I solglansen som i månskenet voro
de vita tälten medelpunkten i en drömlik
bild, som än mera fängslade alla sinnen,
då min svarte nubiske väktares
melodiska röst fyllde den gamla teatern med
sina vemodiga visor. Även om
ingenting av mänskligt arbete här vore
synligt, skulle vår beundran väckas av den
i hela Palestina enastående bizarra
naturen, dessa majestätiskt uppstigande
klippberg med sina skarpt skurna
konturer, denna i rödt, gult och violett
skiftande sandsten, vars färger glöda i
solstrålarnas sken, och över vilken
himmelsblå ödlor kila, dessa mörka arabiska enar,
som likna våra tallar. Som en
uppenbarelse verkar utsikten från högsta toppen
i trakten, på vilken en urgammal
tradition söker Arons grav, över den vida
västlig öknen med Sinai berg såsom
sydlig gräns och Kanans södra terrass
i norr. Lycklig den som får drömma
i Petra, än lyckligare den, som har sitt
arbete där, för att väcka denna stads
forntid till nytt liv.
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
