Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid Petras helgedomar. Hednisk gudstjänst i Palestinas grannskap vid Kristi tid. Av Gustaf Dalman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Dalman
Altare med horn.
lämningar av ett peripteraltempel i grekisk
stil och den ännu kvarstående ruinen av
ett romerskt tempel med tredelad celia
den frågan, om det ena eller det andra
var stadens egentliga centralhelgedom,
där Duscharas svarta pelare stod och
hans stora fest firades. Men då de båda
templens förgårdar förbindas genom en
präktig port med bröstbilder av
Isis-Allat, Herkules-Duschara, Artemis-el Uzza,
skola vi ej taga fel, om vi förmoda att det
var här vid Mosebäckens södra strand som
Petras invånare samlade sig den
december för att fira solgudens födelse av
jungfrumodern Allat. Den kristliga julhelgen
har hedniska föregångare även i de
nordiska landen. Men till dess ursprungliga
uppkomst har den petreiska och
alexandrinska solfesten medverkat, fastän
släktskapen gör skillnaden mellan Petras
religion och kristendomen särskilt tydlig. Här
föddes en Guds son, som skulle frälsa
ifrån synden (Matt. i: 21), där är
gudafödelsen knappt mera än en bild av det
jordiska ljusets nya uppstigning ur
vinterns mörker. — leke långt från romerska
tempelruinen upptäckte vi två relietbilder,
som kunde hava tillhört templets stora
altare, vars råa kärna än står framför
dess med fyra pelare smyckade förhall.
Båda visa en vingad gosse, omgiven av
två vingade fabeldjur, som påminna om
lejon och pantrar. I båda händerna håller
gossen ormar, som även djurens
fram-fötter fatta. Gossen är barnet Herkules,
som stryper ormen, men även Horus i
samma verksamhet, och här i Petra
säkerligen den nyssfödde solguden som segrar
över mörkrets dämoner. Där hava vi
motstycket till barnet i Betlehems krubba,
som betyder frid på jorden bland
människor till vilka Gud har behag.
leke långt från den petreiska julens
festplats börjar den väg som leder upp
till Petras största berghelgedom. Den
är icke bara en stig, utan en fem meter
bred gång, där även stora folktåg kunde
röra sig. Med stor konst har man banat
vägen än genom breda utskärningar i
klipporna, än genom breda trappsteg, av
vilka jag räknade 362 såsom ännu
bibehållna. Vandraren stiger uppåt genom
utsiktslösa klyftor, och passerar trånga
dalar, som kunde föranleda särskilda
upptäcktsresor till triklinier, gravar och
nischer, särskilt vid en droppande källa,
som väckt petreernas religiösa fantasi.
Svindlande djup hota till vänster, där
klyftorna sjunka ned till Mosedalens östra
fortsättning, höga berg resa sig med
branta väggar till höger. En gång
öppnar sig mellan bergen en utsikt bakåt
till Petradalen. Petras kanske högsta,
men ej vackraste gravfasader på dalens
östra vägg med sina pelarrader och sina
paviljonger bilda en underbar kontrast
till de vilda klipporna i förgrunden,
som äro deras kulisser. Slutligen, sedan
man kastat en blick på ett rundt
klippblock, som bär en kretsformig
offermäl-tidsplats på sin hjässa, får man det
intrycket, att vägen omöjligt kan fortsätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
