Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Stockholms musikliv. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dekorationskiss av Einar Nerman till Per Svinaherde.
Sto c k ho lm s m u s i k liv
Av William S ey mer
V EN SK MUSIK har sällan
stått högt i kurs hos
konsertinstitutioner, svensk operadiktning
har i ännu mindre grad kunnat
glädja sig åt någon större förståelse hos
direktionen för vår K. Teater. Den
Ste-dingska regimen bär sålunda en del svåra
underlåtenhetssynder på sitt samvete —
här tänkes nu närmast på refuserandet av
Rangströms »Kronbruden» — som den
nya operaledningen med glädje bort söka
godtgöra. Men efter Simsoniaderna på
Operan tyckes man föga hågad taga sig
an något där musiken spelar huvudrollen,
och så kom det sig att den länge
bebådade premiären på tre nya svenska verk
-— Rangströms enaktsopera »Medeltida»,
Atterbergs och Bergs baletter »Per
Svinaherde» och »Älvorna» — gång på gång
uppsköts, till dess komponisterna själva
genom ett resolut uppträdande
framtvingade premiären — i medio av maj.
Det var första gången som Ture
Rangström i sitt hemland och sin hemstad kom
att framträda som musikdramatiker -— i
Stuttgart vann han redan 1919 en stor
framgång vid urpremiären på
»Kronbruden». Medan den tidigare och mera
omfångsrika operan »Kronbruden» är byggd
på den mörke dramatikern Strindbergs
text — som naturligtvis lämnar rikligt
stoff till dramatiskt verkningsfull musik —
ligger den ljuse nordiske lyrikern Holger
Drachmanns melodram Middelalderlig som
grund för handlingen i enaktaren
»Medèl-tida». Drachmanns melodram är byggd
på den gamla danska folkvisan om riddar
Peder Strangeson och hans sångarmakt,
och den inrymmer icke större dramatiska
scener -—- allt är lyriskt högstämt och
folkligt elegiskt. Komponisten har också här
önskat skapa en rent lyrisk opera och
lyckats i sin uppgift. Verket bär prägeln
av att vara en ranka med varandra genom
orkestermellanspel och vokala recitativ
sammanhängande ballader och romanser,
och det är först mot slutet, då handlingen
stegras, som musiken får den dramatiska
25 — Ord och Bild, 30:e årg.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
