Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nationalmusei samling av antik skulptur. Av Ernst Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Kjellberg
Huvud av en atletstaty. Kopia
efter Myron (5.’e årh. f. Kr.).
behölls pietetsfullt under 1800-talet.
Genom gåvor kommo några föremål av
värde till. De få inköpen voro inte
alltid lyckade. Exempelvis äro båda de
huvuden av en satyr och en faun, som
då förvärvades, falska. Vid
Nationalmuseets upprättande 1866 överfördes några
antika skulpturer från de kungliga slotten
till museet, som nu ser sig nödsakat att
magasinera en del av dem.
Att den svenska bildade allmänheten
varit och är så kallsinnig gent emot antik
konst, kan ej förvåna någon, som tänker
på hur det goda som fanns var
bemängt med dåligt och falskt gods.
Katalogens beteckningar ha
visserligen då och då reviderats med varsam
hand, men ännu i sista upplagan fanns
mycket kvar av Fredenheims
godtyckliga benämningar. Frederik Poulsens
recension i Tidskr. f. konstv. 1916 av
Brisings arbete om Antik konst i Natio-
nalmuseum ställde många ting i deras
rätta dager.
När Poulsens artikel publicerades hade
Richard Berghs nydaningsarbete på
museet tagit sin början. På grund av flera
samverkande omständigheter har det vad
antiksalen angår dragit rätt långt ut på
tiden. Nu ha mer än fem år förflutit,
sedan salen stängdes för allmänheten.
Då nyordningsarbetet nu är
fullbordat, är tiden inne att söka göra reda
för, vad samlingen har att bjuda den
konstintresserade allmänheten. Det kan
naturligtvis ej här bli tal om en
uppräkning av konstverk av större eller
mindre betydelse, utan jag skall hålla
mig till mera allmänna synpunkter.
Till att börja med måste man frigöra
sig från de hävdvunna föreställningarna
om museets paradnummer från fordom,
Endymion och gruppen av Apollo med
sånggudinnorna. Den förra är ett andra
klassens arbete av högst tvivelaktig
äkthet, den senare en av gravören och
antikhandlaren Volpato med flera
restauratorers tillhjälp företagen godtycklig
sammanställning av inbördes ej samhörande
statyer av delvis ringa värde.
Samlingen av antik skulptur är till
större delen hopbragt i Rom, och redan
därav följer att den till största delen
består av de i Italien så vanliga, under
de romerska kejsarnas tid massvis
tillverkade kopiorna efter grekiska original.
Sådana kopior utgöra ju ännu i dag
stommen av de europeiska museernas
samlingar av antik konst. Deras
kvalitet kan ju växla högst betydligt.
Inom Nationalmuseum höja sig
Athe-nastatyn, nr 2 (sid. 402), en kopia efter
original från midten av 400-talet f. Kr., och
Terpsikora, nr 8 (sid. 403), ett prov på
rhodiska bildhuggarskolans på 200-talet f.
Kr. lätta och eleganta draperistil, över sina
kamrater. Den förra ger ej samma
föreställning om gudinnan som Pheidias’
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
