Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nationalmusei samling av antik skulptur. Av Ernst Kjellberg - Söndagsvännen. Av Alma Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Kjellberg
Nationalmusei samlingar äro ju ej
blott till för några specialisters och
kännares njutning och nöje. Dessa kunna
skilja det falska och svaga från det goda
och bedöma deras inbördes värde.
Allmänheten har däremot rätt fordra, att
det som bjudes är godt och obemängt
med slagg. Ty annars blir lätt smaken
skadad och omdömet förvirras från
begynnelsen. Det är att hoppas att
nyanordningen av museets antiksamling
skall visa sig vara ett steg i rätt
riktning och att den i en tid, då ett
nyvak-nande intresse för antikens kultur kan
spåras på många håll, kan bidraga till
dettas förstärkande.
För museet är det av stor betydelse
att allmänhetens möjligheter att se och
studera skulptur därstädes bliva mindre
knappt ransonerade än de varit under
de senaste åren. De olidliga
utrymmesförhållandena lägga ju hinder i vägen
för ett utställande av bl. a. Sergels
skisser, för att ej tala om
avgjutningssam-lingen. Just nu förefaller det som om
intresset skulle vända sig mera till
skulpturen än hittills, och då är det av stor
vikt att allmänheten genom ett studium
av både gammal och ny skulptur övar
sin blick och sitt omdöme i fråga om
formens uttrycksmedel i konsten.
S Ö N D A OS VÄNNEN
Av ALMA SÖDERHJELM
I söndagslag, i helgdagslag,
när du är fint stofferad,
och varje fläck ifrån ditt jag
med omsorg bortpolerad,
då bjuder du mig vid ditt bord
champagneskum att tömma;
och under sorl och glada ord
vi båda skickligt gömma
hurdant det är, vårt eget jag,
i riktigt enkelt vardagslag.
Men det är ej ditt söndagsjag
jag längtat efter år och dag
i långa tysta nätter.
Det är ej vinet på ditt bord,
det är ej dina helgdagsord,
och inga läckra rätter.
Det är ditt eget lilla jag
med vank och brist av varje slag.
Jag ville vara dagern, som
med sol från hela världen
var morgon till ditt läger kom.
Jag ville vara härden,
en lyckovrå, där ro du fann
när mänskor svek och jorden brann.
Ett stilla ljus, som ensamt brinner
och slocknar vid din huvudgärd,
när dagens sista stund förrinner
och lyktad är din levnadsfärd.
Men aldrig kommer väl den dag,
då jag får bli ditt vardagslag,
Din stackars söndagsvän är jag.
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
