Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ljusstaden. Av Frederik van Eeden. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frederik van Eeden
blott är ett mindretal, skall draga
fördelen.
Andra gruppen, det vill säga det
stora flertalet normala, välsinnade
människor, medgiver att vi absolut behöva
ett bättre samhälle, men tror att detta
endast kan uppbyggas så småningom
med hjälp av långsamma politiska medel.
Men denna övertygelse är falsk, och
den skänker åt den stora massan, åt
folket ingenting varmed det alltjämt
växande eländet genast och omedelbart
kan bekämpas eller samhällets tilltagande
forsumpning och urartning hejdas.
Politik och lagstiftning äro dock blott
återspegling och bekräftelse av en
tillkämpad ekonomisk fördel. Ekonomien,
den omedelbara förändringen i
samhälls-väsendet mäste gå först, sedan skall nog
lagen följa efter.
Men den andra gruppen måste öppet
erkänna och modigt förklara att
mänskligheten lider av svårartade sjukdomar,
att ända hittills mycken orätt överallt
på ett skamligt sätt blivit tolererad och
beskyddad, att den nu gällande
äganderätten är orättrådig och okristlig, att
ocker och parasitism överallt ätit sig in
i mänskligheten som en kräftsjukdom
och att »den arbetsfria inkomstens»
institution överallt fördärvar och förgiftar
människorna. Den andra gruppen måste
tillstå, att bolsjevismen har fullständigt
rätt i sin kritik men tar miste i fråga
om det ondas bekämpande. Den skall
då ej heller behöva en ny teori, utan
den skall styra rakt och oförskräckt på
utrotandet av det samhälleliga onda.
Den måste angripa varhelst den kan
och handla efter kärlekens, rättvisans
och billighetens allmängiltiga regler.
Därvid måste den taga hänsyn till vad vi
tills nu kunnat lära av krig och
revolution och vad erfarenhet och vetenskap
angiver som nödvändigt.
Redan för tjugo år sedan har jag ta-
lat i denna anda till mina medmänniskor.
Men min stämma överröstades alltid av
partigängare, av teori- och
systembyggare, och det enkla praktiska
handlandet försummades. För jordens frigivande
ivrade jag, för inre kolonisering, för
bekämpande av ocker, den alltigenom
osedliga handeln med penningar. Jag visade
på en möjlighet att demokratisera
storindustrin, om man blott söker medverkan
från verkligt stora affärsledare, ädla
människor likt Abbé, grundläggaren av
Zeiss-fabriken i Jena. Jag varnade för det
dåraktiga talet om klasstrid, då dock de
geniala ledare, vilka äro nödvändiga för
detta sociala uppbyggande, komma fram
inom alla samhällsskikt och intet hava
att göra med politiska partier.1
Nu har den väldiga krigsstormen
kommit och har skakat människorna
vakna, och jag upprepar och skall
upprepa, så länge jag lever och andas: När
skolen I ändtligen taga itu med ett
grundligt helbregdagörande av detta sjuka
människoverk? Skall man ändtligen
förstå att man för en god skörd också
behöver en ren jordmån och ett rent
utsäde ?
Bolsjevikerna försöka nu, i alla
länder där de verka, att utströ sina ideer
i en alltigenom besmittad, av ogräs och
giftämnen överfylld jordmån. Ideerna
må vara goda och vackra, men ogräset
skall kväva dem. Ett stort kapitalistiskt
samhälle kan icke förlora sin
parasitkaraktär blott och bart genom
legisla-tiva och politiska medel.
Allt är inställt på denna parasitism,
en stark omvälvning uppifrån och nedåt
skulle — såsom man redan sett i de
bolsjevistiska experimenten — blott
framkalla så mycket kraftigare motstånd.
Vad man behöver och måste försöka
1 F. van Eeden, Glückliche Menschheit. S.
Fischer, Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
