Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Gengångare. Tredje aktens s lii t s c en.
Fru Alving: Karin Svanström. Oswald: Alexander Moissi.
gäller sjätte — naturligtvis icke då det
gäller femte och sjunde buden — vara
något dygdigare än den norra hälften av
halvön. Så är det på den Apenniniska
halvön. På den Skandinaviska är det väl
snarast tvärtom. Undantagsvis kunna dock
både i Sundsvall och Syracusa förseelser
förekomma även mot sjätte budet.
Man skall gå på Lohengrin. Maken
går ensam på teatern, lämnande Rita och
hennes ivrige uppvaktare, den unge Gino
Ricciardi—Olav Riego hemma. Han ber
henne om ett besök i hans hem, så att
han skall få en chance att förklara henne
sin kärlek för lyckta dörrar till den kraft
och verkan det hava kan. Rita, som ej
vill vara sin man otrogen, går in på detta
och föreslår kl. 2 eftermiddagen, kl. 14
som det heter på italienska.
Vi äro i den eleganta
ungkarlslägenheten. En halvskriven dikt ligger på
bordet, ett nothäfte med en Chopin-nocturne
står på pianot, vederbörande bär vita
damasker och låter sätta rosor i vaserna.
Men »solen», som det stod om i den
halvfärdiga dikten, som »av en händelse»
låg på skrivbordet, gick i moln och hade
den hjärtlösheten att helt kallt fråga: »Nå
hur blir det nu, ni skulle ju förföra mig».
Rita drev helt enkelt med den unge, väl
självhärlige eleganten. Men i detta
ögonblick kommer maken in. Tablå och ridå!
Sista akten spelar åter i grevinnans
bouduar. Här hade hon bouderat i två
månader, ledsen över att maken hade haft
den taktlösheten att misstänka henne. Nu
låter hon kalla honom till intim pratstund,
förför honom och förkrossar honom sedan
genom att låta honom läsa två nyankomna
brev, där Gino anropar om en solstråle
och intar den avvisade älskarens
förtvivlade hållning. Rita förklarade nu, att hon
ej längre kunde betrakta sin man som sin
make utan måste nu se på honom som
sin älskare och hade, med de sydländska
folkens hjärtlöshet, låtit kalla till sig Gino
på den sena visittid, som brukas i
Syditalien, kl. 10 e. m., kl. 22, och ställer så till,
att han från hennes sängkammare får höra
det för rivaler så ytterst obehagliga
»små-skrattandeti vråar», om vilket Horatius talar.
Det återstår bara att veta, om Ritas
egen tro varit så stark, att om hon
oförhappandes träffat sin man i en för sina
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
