Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina förbindelser med Atigtist Strindberg
francs. Allt kom naturligtvis inte på en
gång, och det dröjde rätt långt fram
på året, innan jag kunde sända hela
summan. Redan i maj var jag
emellertid i tillfälle att överlämna till
Strindberg genom min broder, dåvarande
svensknorske legationssekreteraren i Paris, 5 00
francs. Till honom skrev Strindberg den
23 maj ett kvitto jämte hälsningar till
mig och tacksägelser. Från honom
direkt hörde jag ingenting förrän i slutet
av juni samma år. Ytterligare penningar
hade influtit, varom jag underrättat
Strindberg, som under mellantiden rest
hem till Sverige och då vistades i Ystad
hos sin vän doktor Eliasson.
Jag hade uppmanat Strindberg att
lämna något bidrag till
Författareföreningens publikation »Vintergatan», som
jag då redigerade tillsammans med Tor
Hedberg och Hugo Tigerschiöld, och
som skulle utkomma med sin andra
årgång. Strindberg svarade mig den 23
juni från Ystad.
I detta svar nämner han, att han
kommit till Ystad »för att reparera min
hälsa, särskilt händerna». Dessutom
uttalar han sin tillfredsställelse över att
»ännu få existera några månader».
Pengarna bad han mig behålla tills vidare,
men »för att nu vara kloka», skrev
han, »ber jag endast få med första
öfver-sända 200 kronor, adress Ystad, så få
vi sedan se tiden och behofven an».
Vad Vintergatan beträffar, »vår
Vintergata» som han kallar den, ville han inte
ge något löfte; bl. a. därför att han
vore: »fullkomligt ute ur dikten och
inne i kemien, skrivande kemiska
herdabrev och cirkulär till mina lärjungar,
kan jag icke, helt enkelt.» Han
föreslog mig likväl att låta översätta trenne
artiklar, som stått i »Le Figaro» under
titeln v Sensations détraquéesn.
Den är, skrev Strindberg, mycket
verksam, fint utarbetad, och ansågs t. o. m. i Paris
för ultramodern, fastän jag räknas som
gammalmodig i Sverige. Jag har förr haft till
öfversättare Eugène Fahlstedt, från franskan. Han
känner min stil, kan imitera den illusoriskt.
Själf kan jag ej öfversätta mina saker.
Översättningen verkställdes av
Fahlstedt och intogs i andra årgången av
»Vintergatan» under titeln: »Förvirrade
sinnesintryck», där den, oaktat
motstånd från förläggaren, P. A. Norstedt
& Söners d. v. verkställande direktör
häradshövding G. B. A. Holm, inflöt i
noggrann överensstämmelse med
originalet.
Endast några dagar efter sistnämnda
brev fick jag ett nytt från Strindberg,
däri han, glömmande sina avsikter att
»vara klok», anhöll, att de återstående
pengarna måtte ställas till hans
förfogande i en bank i Ystad. En mindre
summa, som ännu inte hade influtit, men
som jag ställt i utsikt (nämligen 450
kronor), bad han mig att reservera för
barnen och förvandlade i finska mark
sända till fröken Karin Strindberg,
Nylandsgatan, Helsingfors. »Det är tyvärr
inte för mycket», skrev han. Jag gjorde
såsom han önskat med avseende å
depositum, men enär det dröjde något,
innan de sista listorna redovisats, blevo
de pengar Strindberg avsett för sina
barn ännu innestående hos mig någon
tid. Jag hörde sedan ej från Strindberg
förr än efter några veckor, då jag
mottog ett telegram av följande lydelse:
»Sänd äfven barnens pengar hit till mig,
Ystad.»
Detta var onekligen en ganska
delikat sak, men efter samråd med några
av hans vänner, särskilt Per Staaff, som
varit en av de ivrigaste när det gällt
att igångsätta och pådriva insamlingen,
avsände jag de återstående medlen till
Strindberg, som, efter vad jag försporde,
genast avreste till Paris, varifrån jag
sedermera, dock först i oktober, erhöll
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
