- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
472

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F. U. W r ånge l

tid blevo vi alla ense om, att bästa sättet
att sköta affären så diskret som möjligt
vore hela samlingens försäljande till
någon mecenat, som sedan skulle skänka
den till Sveriges Författareförening. Även
ansågs nödvändigt, att breven förvarades
i K. Biblioteket i förseglat konvolut, i
händelse någon köpare kunde anträffas.

En av de närvarande trodde sig ha
funnit en sådan, och efter några dagar
var hela affären mycket riktigt uppgjord,
så att Strindberg redan den 22
september mottog en check på 200 gulden eller
det högsta belopp han begärt.

Med autografsändningen hade
Strindberg även skickat en del brev från
Nietzsche, som han senare bad mig behålla för
besväret. Det brev, varigenom denna
gåva gjordes mig, har jag under senare
år inte kunnat återfinna, men en kopia
av någon del finnes säkerligen hos
Birger Mörner, till vilken jag år 1906
skänkte dem, huvudsakligen av det skäl
att Strindberg långt före autografaffären
lovat dem till honom, som innehar dem
ännu. Det enda jag nu kan erinra mig
av vad Strindberg skrev i sagda,
bortkomna brev var att »de äro de sista
han (Nietzsche) skrev, innan han
kreverade», dessutom bad Strindberg att få
kopia av breven med svensk stil och
påpekade, att Brandes talar om dem i
»Mennesker og Værker».

I övrigt skrev han samma dag han
erhållit sin check åtskilligt av intresse,
som jag här nedan skall meddela. Jag
vill blott först citera följande ord, som
bemyndigade mig att ur samlingen välja
vad jag tyckte kunde intressera mig:

Jag upprepar än en gång — finner Du
något av speciellt autografintresse för Dig i
förra sändningen, så kan Du nypa det för Din
samling som souvenirer. Har af ovarsamhet
något alltför intimt medföljt, så handla à
discretion. Hemligheter har jag inga, och
verldens dom kan jag bära. Men för de
andras skull!

Strindberg talar här om den »förra
sändningen». Han hade nämligen sändt
mig ytterligare en mindre samling
autografer, som dock kom för sent för att
säljas samtidigt med den första. Efter
åtskilligt besvär lyckades det mig dock
att finna en mecenat även för denna
och med samma förbehåll, nämligen att
breven skulle skänkas till Sveriges
Författareförening och förvaras i förseglat
kon-vulut. Även originalanteckningarna till
Resan i Sverige och Resan i Frankrike,
delvis med teckningar, hade han sändt
mig, och efter någon tid hade jag
köpare även till dessa intressanta och ur
mer än en synpunkt värdefulla
anteckningsböcker, som av naturliga skäl inte
behövde förseglas eller skänkas till
Författareföreningen utan förblivit
köparens privategendom. Varest de nu
befinna sig är mig obekant.

De till Författareföreningen skänkta
breven förblevo någon tid hos mig,
emedan föreningen genom sin styrelse ännu
inte officiellt antagit erbjudandet av
gåvan. Detta skedde emellertid på
styrelsesammanträde den 18 november, då
tre personer utsågos, vilka dels skulle
mottaga de Strindbergska papperen, dels
deponera dem i ett särskilt, föreningen
tillhörigt skrin, som fick plats i K.
Biblioteket.

Såsom jag förut anfört, hade
Strindberg givit mig tillstånd att för min
samling »nypa» hvad jag kunde anse
vara av intresse. Jag hade emellertid
ingen autografsamling, men som jag
bland breven från en av
korrespondenterna, med vilken jag var nära lierad,
funnit en del ytterst våldsamma uttryck,
som denne nu vid mognare år helt visst
ångrade, framkastade jag det förslaget
att jag för mig skulle uttaga dessa brev
och sedan skänka honom dem. Han
svarade i obestämda ordalag, men vid
något tillfälle, tilläventyrs i ett gladt lag,

472

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free