Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. U. W r ånge l
tack för pengarna! Förlåt dröjsmålet,
men ruinerad af sömnlöshet och
Sulfo-nal, slö.»
Under år 1897, då Strindberg
vistades i Lund och även några månader i
största tillbakadragenhet bodde i Paris,
hade förbindelserna mellan oss inträdt i
ett tynande stadium; från
Lundavistelsen det året erhöll jag endast ett kort
meddelande med löfte om bidrag till
Vintergatan.
Vid hemkomsten från Paris slog sig
sig Strindberg åter ned i Lund, där han
tillbragte nästan hela året 1898. Hans
brev från denna tid äro präglade av
mera sinnesfrid än under 1896; de röra
sig huvudsakligast om novellen
»Silfver-träsket», som inflöt i femte årgången av
Vintergatan, men även skulle utkomma
i ett tyskt Strindberghäfte, vilket gav
anledning till åtskillig skriftväxling och
förklaringar från Strindberg och Emil
Schering, den bekante översättaren till
tyska av Strindbergs flesta arbeten.
Följande år, 1899, fyllde Strindberg
den 22 januari femtio år, vilket gav
mig anledning åter upptaga vår
brevväxling, som inleddes med ett
lyckönskningsbrev, varpå han svarade med
följande synnerligen vänliga ord:
Min gode Wrangel,
Jo, Du, att jag lyckades hanka mig fram
till femtio år, är nog ett mirakel, som ofta såg
omöjligt ut, men med vänner som Dig gick det.
Tack då för allt, gammalt och nytt!
Vänligast
August Strindberg.
Lund den 23 januari 1899.
Från denna tid var vår brevväxling
så godt som avstannad, icke minst
därför att Strindberg flyttade upp till
Stockholm. Vi sammanträffade likväl
endast ett par gånger och det ganska
flyktigt, då jag på grund av resor i
utlandet, såväl 1899 som 1900, ofta var
frånvarande från huvudstaden samt dess-
utom av trägen tjänstgöring och andra,
sällskapliga förpliktelser var förhindrad
besöka honom på de tider som passade
honom (kl. 3 e. m. var nämligen hans
middagstid, enligt vad han en gång
skrev till mig).
Men den 26 november 1900 fick jag
följande vänliga rader från honom, med
ändring av mottagningstiden.
Broder,
Ville Du besöka mig, vore jag glad
personligen säga tack tör den goda hjälpen under
mina gatlopp kring Europa. Hemma från
10—6 alla dagar, 31 Banérgatan, t. v. n. b. —
tel. Ö. 2946.
Vänligast
August Strindberg.
Det säger sig själv, att jag med iver
begagnade mig av denna uppmaning,
och litet emellan satt jag hos honom
på tu man hand i vänligt samspråk.
Han framhöll då ofta för mig huru bra
han nu kunnat ordna för sig. Mig skar
det dock i själen att se huru enkelt,
nästan fattigt denne vår ende
världsbekante författare hade det. Men i
jämförelse med det lilla studentrummet på
Hotell Orfila kunde det i alla händelser
anses som ett framsteg. Sådan var i
övrigt Strindbergs smak, och även under
senare år, när tillgångarna kunnat räcka
till för att skapa honom en mera
komfortabel och modern miljö, bibehöll han
sin enkla, borgerliga smak.
Vid tiden för dessa
sammanträffanden, det var i januari 1901, ordnade
jag på befallning av vår nuvarande
drottning en bazar i Arffurstens palats.
Till densamma hade en del av våra
främsta författare på min begäran skänkt
exemplar av sina bästa arbeten:
Heidenstam, Levertin, Tor Hedberg m. fl., som
i böckerna skrivit lämpliga sentenser
eller utdrag ur arbetet försedda med
deras namnteckningar. Jag ville ogärna
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
