- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
487

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Nutida fransk musik. Av G. Jean-Aubrey. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nutida fransk musik

Av G. Jean-Aubry

Öv er sättning från författarens manuskript av A. L. W.

»f / JRANKRIKE», har man med
V^f/ rätta sagt, »har nästan alltid,
/ ehuru utan att ha någon känsla
därav, ägt en utpräglad
musikalisk egenart.» Förhållandet är ingalunda
nytt, ty ända från den harmoniska
musikens ursprung har Frankrike intagit en
framstående plats, och den
fransk-flam-ländska skolan var för över fyra
århundraden sedan den som tog ledningen inom
den europeiska konsten. Det sjuttonde
århundradets franska clavecinister ha givit
mer än en impuls åt själve Bach, och den
lyriska teatern från Lully till Rameau
antog trots sitt italienska ursprung en bestämd
karaktär vid beröringen med den franska
tragedien, ur vilken Gluck senare skulle
hämta sin inspiration.

Om det är sant att musikscenen i
Frankrike under nittonde århundradet
alltför mycket kommit under Meyerbeers och
Rossinis föga franska inflytande och mer
än en gång övergivit den goda smaken
till fördel för virtuositeten och den starka
effekten, så är det icke mindre sant att
den starka rörelsen mot orkestral
förnyelse, som utmärker senare hälvten av
nittonde århundradet överallt i Europa, står
i skuld till Berlioz, som förebådade Liszt
och Wagner såväl vad beträffar de
symfoniska poemen som på det lyriska
dramats område.

Emellertid har det i alla tider, inom
och utom Frankrike, funnits de som ivrigt
påstått, att den franska musiken aldrig
blivit levande, att fransmännen icke äro
en musikalisk nation och att alla deras
intellektuella egenskaper leda dem till
litteraturen och de sköna konsterna, men
föra dem bort från det sanna musikaliska
uttrycket. Den tid är ännu ej så
avlägsen, då Jean-Jacques Rousseau skrev sitt
ryktbara »Brev om den franska musiken»

och avslutade det med följande utbrott av
dåligt lynne: »Härav sluter jag att
fransmännen icke äga någon musik och icke
kunna äga någon, eller om de någonsin
skola få en så blir det så mycket värre
för dem». Och ändå hade Frankrike, när
Rousseau skrev detta, ägt sina
renässansmästare, sina clavecinkompositörer från
Couperin till Rameau och Dandrieu, sin
teater från Lully till Rameau. Det ser ut
som vore det den franska musikens öde
att icke bliva erkänd förrän dess verk
blivit en smula gamla, och mer än en
kännare förvånar sig i våra dagar över den
alltför litet uppskattade personliga gracen
hos en forna dagars mästare som
Couperin.

Vilken förkärlek man än må hava för
den gamla franska musiken, så har dock
aldrig någon period kvalitativt eller
kvantitativt varit jämförlig med den som
inträffade vid slutet av nittonde seklet.

Det var efter fransk-tyska kriget som
det franska musikaliska medvetandet på
allvar började bli levande. Själva krigets
faktum, tanken på ett nederlag ur vilket
man ville resa sig, buro upp krafterna:
det kom till en närmare sammanslutning
mellan de unga som sysslade med samma
konst. Grundandet av Société Nationale
de Musique, som då samlade de unga
kompositörerna, gjorde det möjligt för dem
att få sina verk framförda, uppmuntrade
dem till tävlan, skapade kring deras
strävanden en atmosfär av nyfikenhet och
intresse. Dock skulle ju icke denna
sammanslutning varit tillräcklig för att skapa
talanger, om icke andra förhållanden hade
spelat in.

Under nästan ett sekel hade det
knappast existerat någon verklig fransk musik:
clavecin-verken från Ludvig XIV:s och

Ludvig XV:s sekel hade fullständigt fallit

487

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:48 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1921/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free