Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Runar Schildt. Av Carl G. Laurin - Dansk Lyrik og Prosa. Af Carl Behrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R ti nar S c hild t
sidor i den finska underklassmentaliteten.
Bara begynnelseorden: »Hög himmel och
rikt solljus bredde sig över Velkkala den
julidag då landtbruksrådets äldsta pojke
fyllde sitt fjortonde år. — — — Stödd
mot sin spade stod Aapo i trädgården och
iakttog genom lövens gröna gallerverk hur
livet vaknade där inne i det stora vita
huset. En lätt rök steg ur köksskorstenen,
han hörde slammer av kaffekoppar och
brickor och han såg rullgardiner flyga upp
som genom trolleri, så hastigt gick det.
Fönster öppnades och höggo darrande i
sina hakar under morgonbrisens kraftiga
tryck.» Mellan detta och den stund, då
gevärspiporna riktades mot Aapos eget
bröst och då det med maupassant’sk
klarhet och styrka heter: »Han var stum och
lugn, men händerna borrade han djupt
ned i byxfickorna och under den
nerdragna mösskärmen och den toviga
pannluggen lyste hans små grå ögon in i det
sista av ett outsägligt hat», ligger en av
de i högsta mening tragikomiska
berättelser, som skapats ej bara i Norden utan i
hela europeiska litteraturen, åtminstone av
dem, som jag känner till. Idén att hatet
slog ut i full låga hos Aapo, därför att
han fick befallning att sköta en åsna i
stallet, och hans fasa att därigenom mista
i människovärde verkar så förbluffande
riktigt, att man nästan ej blir förvånad, då
man får höra, att Schildt först sedan
novellen var skriven och tryckt fick veta,
att just så skett i verkligheten på en finsk
herrgård.
Man begriper, då man läser Aapo, att
en författare visserligen måste ha ögon
och öron öppna för vad som rör sig i
naturen och även i salonger, kök och
jungfrukammare, men att det egentliga
skapandet sker i hans eget medvetna och
undermedvetna jag, så att han med någon
sorts mystiskt skarpsinne kan säga oss, hur
personerna måste säga och handla. Runar
Schildt kan detta, och vi äro tacksamma
att få höra honom tala med försynt och
fulländad konst om hur det susar i finska
träd, om hur vågorna skvalpa mot finska
klippor. I ett land, där motsättningarna
kanske ha varit smärtsammare än på de
flesta andra ställen, finner Schildt
tongångar för uttryck av det till en viss grad
alltid lika i människornas lust och lidande,
men allt har dock sin särskilda nationella
klangfärg. Den bör märkas ej bara i
musiken utan också då språket är det
instrument på vilket man spelar.
Runar Schildt kan spela på det
instrumentet, så att man igenom det
allmänmänskliga känner det svensk-finska och den
personliga ton, som kommer ur hans eget
hjärta. Han är i närvarande stund en av
Nordens stora berättare.
Dansk Lyrik o g Prosa
Af C ar l B ekrens
f I J RA ALLE KANTER af vor
Literatur klinger og toner det.
/ Store og smaa Lyrikere har
—stemt deres Instrumenter, og
nye Navne er kommet til i Skæret af
Genforeningens store Folkeforaar. En
natio-nal-patriotisk Tone, en nordisk Samfølelse
præger i disse Aar stærkere end
nogensinde for den danske Lyrik.
Forrest i dens Rækker skrider
Valdemar Rørdam, mere produktiv end
nogensinde, mere imponerende end nogensinde
ved Rækkevidden af sin lyriske Evne. I
Afrodites Boldspil faar hans Digte en
aandigere Karakter end hidtil, det massive
i Ordvalg og Form, Pleonasmerne, der
ofte har tynget dem, er her veget.
Digteren synes frigjort, lettet. Samlingen Over
Valdemar Rørdam: Afrodites Boldspil (Aschehoug) — Over det indiske Hav (Gyldendal) —
Nordisk Hilsen (Aschehoug). — Sophus Michaelis: Romersk Foraar (Gyldendal) — Paa Havet (Danske
Forfatteres Forlag). — L. C. Nielsen: Sange mod Solnedgang (Gyldendal). — Axel Juel: Bogen om
Grete (Pio). — Ludvig Holstein: Æbletid (Gyldendal). — Johannes Jørgensen: Der er en Brønd,
som rinder (Gyldendal) — Danimarca (Gyldendal). — Kai Hoffmann: Den vide Verden (Pio). —
Thøger Larsen: I Danmarks Navn (Gyldendal). — P. C. V. Hansen: I Lyst og Nød (Gyldendal). —
35 — Ord och Bild, 30:e årg.
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
