Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverker Ek
början, men den växer fram och blir
medveten för honom själv under en
skjutövning, där man först skjuter på varandras
mössor för att sedan övergå till
handgripligheter. Onni Kokko har emellertid ett
privat skäl för sin anslutning till de vita.
Hans far har mördats av en rysk soldat,
och sonen vill hämnas honom på ryssens
kamrater; röda finnar räknas endast för
halv bot. På detta sätt medupplever Onni
Kokko krigets första äventyrliga skede, då
allt hängde på den personliga insatsen och
man ej behövde resonera utan bara gå på.
Den käcke pojken tas med i en
skid-patrull, som skall kasta handgranater in i
det röda huvudkvarteret. När han står
beredd med granaten i hand och får signalen
att kasta, ser han en skugga på fönstret,
och samtidigt vägrar armen att göra tjänst.
Han kände, att den skuggan hade makt
över honom och förstod nog halft, vem
den måste tillhöra. Kvar bland de röda
kamraterna hade han morbror Isak, den
enda människa som utom fadern stått
honom nära och velat honom väl. Det
uppskjutna mötet mellan dem kommer om
några dagar i en förfärligare form. När
Onnis trupp efter ett förbittrat motstånd
tagit några gårdar, kommer morbror Isak
ut bland fångarna, och pojken sättes att
vakta dem den sista natt de ha kvar att
leva. Morbror Isak och Onni äro bägge
vakna den natten, och den gamle binder
den unge med sin isande blick. Onni
söker locka morbrodern att fly, men han
avböjer oryggligt det stumma förslaget. Efter
den natten finns det bara en tanke kvar
i Onnis upprivna själ, och det är hatet mot
kaptenen som lät skjuta fångarna.
Kaptenen möter emellertid sitt öde Onni Kokko
förutan; han har alltid varit fåmäld och
bitter, men nu får han den underrättelsen
att hans ende bror är skjuten av de röda,
och därmed förlorar han sitt enda band i
livet. Han orkar inte längre hata, det
hela förlorar sin mening för honom, och
under ett övermäktigt rus ser han tvärs
igenom hela inbördeskrigets meningslösa
elände. Vissheten om att alla stå som
förlorande parter kommer honom att sätta
revolvern mot eget bröst midt under ett
fientligt patrullanfall. Onni Kokko har hört
hans ord och sett hans slut, och så är
pojkens sista hat släckt, samtidigt som sista
skymten av mening försvunnit för honom
själv. Under denna tid av andlig nöd
vakar löjtnanten över honom. Denne vän
med det starka hjärtat lär honom något
nytt, som är enkelt men som håller att
bygga på. Han ber pojken släppa allt hat
för att i stället älska det fosterland, som
nu efter mer än hundraårigt förtryck
ändtligen göres fritt tum för tum. Onni Kokko
tar fasta på det närmaste i denna
predikan, och till slut räknar han träden som
bli fria. Frihetsidén blir honom så mycket
kärare, därför att livet för honom är intet.
Han är därför mogen för den kula, som
samtidigt bortrycker honom och hans käre
löjtnant.
I Onni Kokko har Jarl Hemmer
förmått skildra inbördeskriget som en inre
upplevelse. Redan ett sådant kapitel som
kappskjutningen, där leken plötsligt blir
allvar, äger en mättad symbolik.
Skildringen av Onni Kokkos och morbror Isaks
sista natt är ett stort prosapoem, där varje
drag får sin hemlighetsfulla betydelse.
Lågan fladdrar i lampan som oron i Onnis
själ, och stjärnorna tränga in genom
rucklets springor lika kalla och avlägsna som
evighetsfrågorna om rätt och frihet. Under
samma evighetsperspektiv är hela
avslutningen sedd. Hemmer kastas från den
meningslösa broderskampen in på den
valplats, där hela människosläktet utkämpar
sin tragiska strid mellan frihet och
nödvändighet. Och samtidigt klarlägger han
med fullkomlig omedelbarhet en stackars
sönderbråkad pojksjäl. Den som kan taga
frågorna så stort och så enkelt på en gång
är förvisso en diktare av Guds nåde, och
han har förmågan att härska över
hjärtan och tankar så att de vidga sig och
renas. För egen del har jag inte på länge
i vår rikssvenska litteratur läst en bok som
verkat på mig så ren och omedelbar
upplevelse som Jarl Hemmers Onni Kokko.
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
