- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
572

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två franska medeltidsdiktare. Charles d’Orléans — François Villon. Av Albert Ehrensvärd. I. Charles d’Orléans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I. Charles d’ Orleans

TT FÖRETRÄDE kan ingen
/^^O göra Charles d’Orléans
stri-I ^ digt: han är bland alla de
många, som höra hemma i
diktens värld, obestridligen den som har
den mest lysande härkomsten.

Många av konstens och diktens
stormän ha gått ut ur ringa hem, men Charles
d’Orléans’ vagga har stått i det
kungliga slottet Saint Pol i Paris, vilket för
länge sedan har försvunnit utan att ens
lämna några synliga minnesmärken efter
sig å den plats, där det en gång stod.
Han var son till hertig Louis d’Orléans
och hans maka Valentina Visconti och
brorson till den svagsinte konung Karl VI.
Han var således född på tronens
trappsteg och efter Karl VI och dennes
ättlingar på manssidan närmast
arvsberätti-gad till Frankrikes krona, vilken också
1498 efter utslocknandet av den äldre
grenen av huset Valois övergick till hans
son Ludvig XII. Han tillhörde den släkt,
som redan då utan gensaga var Europas
förnämsta fursteätt, och vid vars
huvudman under mer än åtta århundraden utan
avbrott Frankrikes krona skulle förbliva
fästad. Att vara »Sire» eller »Prince de
la fleur de lys», som det hette pä
medeltidens språk, var redan då det samma
som att intaga den främsta platsen bland
Europas ridderskap.

Uppgifterna om det år han kom till
världen växla ganska betydligt. I
allmänhet har år 1391 brukat angivas
såsom hans födelseår. Pierre Champion
anser emellertid detta årtal vara
oriktigt, och han anger ganska goda skäl
för att han föddes först 1394. Jag
vågar ej bestämt uttala någon mening,

men kan dock ej gent emot Champion
undertrycka den invändningen, att efter
hans beräkning Charles skulle ej varit
ens fyllda 15 år, då hans första barn
föddes. Denna invändning är kanske ej
avgörande, men man kan dock ej
alldeles bortse från den samma.

Fasthåller man vid den tidigare
födelsesiffran skulle Charles vid sin död,
som inträffade 1465, varit 74 år. Hans
liv omfattar tre skarpt skilda perioder,
och egendomligt nog skulle -— alltjämt
under samma förutsättning — var och en
av dessa rymma ungefär ett fjärdedels
sekel. Det är först hans barndom och
hans stormiga ungdom intill slaget vid
Azincourt 1415, då han faller i
engelsmännens våld, så den långa
tjugufem-åriga fångenskapen i England och
slutligen de tjugufem år, som han efter sin
återkomst till Frankrike tillbringar som
en fredlig sångarfurste å slottet i Blois.

Louis d’Orléans, hans far, var ingen
vanlig personlighet utan höjde sig i
förtjänster som fel vida över
genomsnittsmänniskans nivå. Han var konstälskare
och boksamlare, han besatt en stor
vältalighet och ägde ett lysande
uppträdande. Hans något oroliga maktbegär,
hans utpressningar och framför allt
rivaliteten med fränden, hertig Johan den
oförskräckte — Jean Sans-Peur av
Bourgogne — skulle bliva hans olycka.

Något djupare intryck av sin far
har knappast Charles d’Orléans haft.
Hans barndom förflöt omväxlande på
något av faderns många slott i landet,
till vilket modern dragit sig tillbaka.
Onda tungor hade illa uttydt den
omsorg hon ägnade sin svåger, den olyck-

572

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free