Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dikter av Charles d’Orléans. Översättning av Albert Ehrensvärd - O gåve vingar mig allensat - Jag har begravt min själs prinsessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter av Charles d’ Orleans
O gåve vingar mig allenast.
{BalladXXXIX. ur Poème de la Prison.1)
0 gåve vingar mig allenast
var längtans suck, som mig förtär,
jag flöge över havet genast
till dig, som jag har vunnit kär.
Ty lyckan kan blott där jag finna,
och till den stund mig döden når
var viss mitt hjärta trofast slår
för den som är dess härskarinna.
Ack, randas någonsin den dagen
då jag ser åter dina drag?
Ja, viskar Hoppet, men bedragen
1 sorg jag slockna ser var dag.
De tröga veckorna försvinna
i kval, och våren byts till höst.
Vem utom du kan ge mig tröst,
min kärlek och min härskarinna?
I storm förflyta mina dagar,
och ödet lämnar mig ej fred.
Välan, jag fåfängt mer ej klagar
men böjer tyst mitt huvud ned.
Av trofasthet jag hoppas vinna
för kval som tyngt och år jag mist
min ljuva lön av dig till sist,
min kärlek och min härskarinna.
Jag har begravt min själs
prinsessa.
(.Ballad LX1X. ur Poème de la
Prison.)
Jag har begravt min själs prinsessa,
o kärlek, i din katedral,
och över henne sorgemässa
ha sjungit mina tankars kval;
och brutna suckar utan tal
vid hennes läger ljusen tände,
och saknad, som mitt hjärta brände,
kring hennes grav har stenar satt,
och rundt omkring står sirligt skrivet:
Här sover hon, som var i livet
mitt hjärtas rikedom och skatt.
En sten skall hennes gravvård smycka,
prydd av safir och gjord av guld,
ty guld är sinnebild av lycka,
safir av trohet utan skuld;
och du, som trofast var och huld
och lyckan redligt sökt, förtjänat
att jag dem båda dig förlänat.
En bild du vardt, ej blek och matt,
av allt det skönaste vi anat,
och Gud med egna händer danat
mitt hjärtas rikedom och skatt.
Ack, än jag lider av att måla
i ord, hur ren, hur ljuv du var,
du som förutan fläck skall stråla.
Det vittne säkerligt envar,
som följt din levnads gångna dar.
Ty vill Guds rådslut så jag tyda,
att han med dig har velat pryda
sitt paradis, då han försatt
din själ bland fromma helgons skara,
du, som till evig tid skall vara
mitt hjärtas rikedom och skatt.
Envo i.
Må fjärran nu ali klagan fara.
För alla nalkas dödens natt,
och ingen länge kan bevara
sitt hjärtas rikedom och skatt.
1 För vinnande av en koncisare form har varje strof förkortats med en rad.
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
