Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Huvudströmningar och huvudpersoner inom Tysk-Österrikes moderna diktning. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty s k-Ös t er r i kes moderna diktning
världen, som naturalisten ville skildra
realistiskt eller impressionistiskt, icke det
egna jagets dolda själsrörelser, som för
symbolisten voro den konstnärliga
framställningens mål, intressera längre
expres-sionisten. En skapande subjektivism gör
sig gällande, diktarens själ formar under
medvetet avstående från ali natursanning
sin egen världsbild, som han uppbygger i
fantastiska visioner, vilka i sig äga mycket
av barockens lidelsefulla formrikedom och
mången gång något av gotikens
känslointensitet. Obestridliga etiska värden ligga
i den nya konstens strävan att forma en
positiv världsåskådning gentemot den
de-kadenta symbolismens trötta, åskådande
skepsis. Diktaren blir profet. Så är det
också klart, att anhängarna av denna
konstnärliga riktning även sammanhållas av en
gemensam livsåskådnings band: de äro
alltigenom lidelsefulla antimilitarister,
fiender till kriget, demokrater.
Bland Albert Ehrensteins (född i
Wien 1886) verk må nämnas
diktsamlingarna »Die weisse Zeit» (1914), »Die rote
Zeit» (1917), »Der Mensch schreit» (1916)
och prosaberättelserna »Tubutsch» (1912),
»Der Selbstmord eines Katers» (1913).
Språkets blott för de invigda fattbara
dunkelhet lämnar oss i osäkerhet om
huruvida djup eller flackhet döljer sig
därbakom. Ärlig synes hans smärtfyllda
pessimism, medan däremot den ofta till
explosion stegrade dynamiken i hans
uttryckssätt mera verkar som kraftpose än som
kraft. — Oskar Kokoschka (född 1886),
som målare en mycket omstridd men av
fackmän åtminstone på dettä område som
en dugande kraft erkänd expressionistisk
konstnär, försöker sig också på ordets
konst. Hans enaktare äro samlade i boken
»Dramen und Bilder» (Leipzig, Kurt Wolff,
1913). Med fullständigt uppgivande av
varje traditionellt framförd handling har
här i eruptivt våldsamma dialoger gjorts
ett försök att giva gestalt åt kampen
mellan könen, sprungen ur själens omedvetna
regioner. — leke helt och hållet med orätt
har man på många håll jämfört Georg
Trakl (född 1887 i Salsburg, död 1914
under återtransporten från
krigsskådeplatsen) med Hölderlin, och han fick också
med honom dela ödet att dö omtöcknad
av vansinne. Hans diktsamlingar, »Ge-
H er mann Bahr.
dichte» 1914, »Sebastian im Traum» 1914,
äro ren stämningspoesi, buren av stilla
svårmod. — Som den starkaste
personligheten i denna krets uppenbarar sig
Franz Werfel (född i Prag av
tysk-öster-rikisk familj 1890). Med de flesta
ungösterrikare av denna grupp har han den
starka sociala känslan gemensam, hos ingen
visar sig inflytandet från Dostojevskis syn
på världen och människorna så klart som
hos honom. En sällsynt innerlig kärlek
till allt mänskligt, utan hänsyn till
samhällsskiktens och nationalitetens skrankor,
djupaste medkänsla för den lidande och
en vacker optimism med avseende på det
goda som slumrar hos varje människa,
även hos förbrytaren, tala ur hans dikter,
vilka redan i sina titlar förråda denna
livssyn: »Der Weltfreund» (1911), »Wir
sind» (1913), »Einander» (1915). Liksom
alla diktare ur denna krets är även
Werfel övertygad pacifist. Redan 1913 hade
hans svårmodiga grubbel över de evigt
dunkla sammanhangen mellan skuld och
lidande fört honom till att översätta
Euripides’ tragedi »Trojanskorna», detta det
våldsammaste klago- och hämndeskri mot
segrarens övermod och glömska av rätt-
601
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
