Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Huvudströmningar och huvudpersoner inom Tysk-Österrikes moderna diktning. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.
- Åkerbloms Edda och fornnodiska kulturvärden. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sturm» av den i Österrike födde, sedan
åratal i Tyskland bosatte Otto König
samt på »Eherne Sonette» av Richard
Schaukal.
Ett rikt andligt liv, fullständigt obrutet
av allt det namnlösa andliga och
lekamliga lidandet under och efter kriget,
återspeglar sig i den nyaste tysk-österrikiska
litteraturen. Må dessa rader, vilka söka
teckna en bild av de andliga strömningarna
i vårt fädernesland, bidraga till att giva
svenskarna, som gjort så oändligt mycket
för att uppehålla det tysk-österrikiska
folkets kraft, det stolta medvetandet att de
bragt sina offer för att rädda kulturvärden,
vilkas fortsatta utveckling under lyckligare
tider skall bliva till det bästa tack för den
storsinta hjälpen under tunga dagar.
Åkerbloms Edda och fornnordiska
kulturvärden
[1]
Av Rolf Nordenstreng
Känner man sig utled
på vår samtid med dess korta,
trånga syn, dess lumpna
drivfjädrar, dess brist på
ansvarskänsla och moraliskt mod, på stort skurna
karaktärer — då är det uppfriskande att
i tanken flytta sig tillbaka till vår forntid.
Låt vara att den har många av de
skuggsidor som måste låda vid allt ursprungligt!
Är det så tvärsäkert, att dess lyten på det
hela taget voro större och värre än vår
tids? Vanan har förslöat oss mot all
modern styggelse — det vilar ju i flertalets
ögon ett riktigt skimmer av helgd över
ordet och begreppet modernitet. Men det
finns i alla fall en stark vantrevnad i tiden,
de flesta av oss vämjas allt som oftast åt
dessa väderflöjelshuvuden och
kautschukryggar som äro de s. k. ledande
personligheterna »just nu», som det heter i
tidningarna. Biografer och revyer m. m. desso
likt kunna icke längre ensamt mätta
människornas andliga hunger. Trots alla yttre
och inre påverkningar från Wilsons och
Dempseys land, God’s own country, frasens,
knytnävens och den religiösa humbugens,
ha vi bland den breda allmänheten ett
vaket, sundt bildningshungrigt mindretal, som
icke bör underskattas. Och inom detta
mindretal saknas ingalunda känsla för det
förgångna eller insikt om dess
sammanhang med det nuvarande och det
tillkommande.
Den forna Nordens största andliga skatt
är Eddan. Den är en verklig
Mimersbrunn, som ger oss kunskaper i aldrig
sinande flöde. Och nu ha vi fått en ny
svensk tolkning av denna Edda, en
tolkning som vittnar om djup och ingående
sakkunskap, sann skaldehåg och fint
formsinne hos översättaren. Detta var visserligen
ingen överraskning för dem som förut kände
Axel Åkerbloms försvenskningar av
fornskaldekväden. Tvärtom, för oss var det
en given sak, att hans Eddaöversättning
skulle komma att resa sig högt över alla
tidigare. Men en glädje är det likafullt,
att detta ytterligt krävande och mödosamma
verk nu är fullföljt, färdigt och utkommet.
Det är visserligen icke aktuellt, som
älsklingsslagordet lyder. Men dagens aktuella
värden ligga i morgon slängda på
slagghögen som utbränt skräp, för att i
uppskattning efterföljas av likadant skräp, som
lika säkert hamnar sammastädes. Eddan
är för god för att någonsin bli aktuell.
Dess värden trotsa tiderna och
modenyckerna. Den har en uppgift att fylla både
nu och i ali framtid.
Mycket har på senare tider gjorts för
att möta och tillfredsställa de
icke-fackbildades törst efter vetande om vår odlings
rötter. Åtskilliga större verk om den
grekiska kulturen ha kommit ut — de flesta
tyvärr så dyra, att blott ett litet fåtal kan
komma åt dem — och det kan ju inte
råda mer än en tanke om gagnet därav.
Mindre är skrivet om Roms kulturgärning,
som ju emellertid var mindre tankelyftande
och fördjupande, mera nyttosynt och utåtvänd.
[1] Den äldre Eddan, tolkad av Axel Åkerblom. Del. I, II. Uppsala, J. A. Lindblads förlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0666.html
