- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
611

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Åkerbloms Edda och fornnodiska kulturvärden. Av Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men om våra nordiska ättefäders forna
odling, vad finns på svenska skrivet om
den? Utanför det rent materiella området
så godt som ingenting. Här och där finna
vi flyktiga påvisningar av att fornmännen
hade en samhällsodling med bärande,
livskraftiga grundtankar och att de jämväl
hade en del moraliska föreställningar om
mod, sanning och trofasthet. Så talas det
ju om deras litteratur, men mera i
förbigående: den är icke riktigt i tidens smak,
men har sina sidor, fast den är rätt
underlig, sägs det. På det hela är nog
allmänhetens uppfattning av fornnordisk kultur
ungefär lika djup och lika riktig som den
bild av den japanska kulturen »Geishan»
ger. Och man kan inte undra på att en
högre allmänbildad svensk i regel lever i
den tron, att nordboarnas forna odling var
rätt torftig. T. o. m. Tegnér, som ändå
hade läst isländsk litteratur, säger ju:

All bildning står på ofri grund till slutet,
Blott barbarit var en gång fosterländskt.


Men även en fint bildad, grekiskt skolad
skald kan ta miste, och det gjorde Tegnér
i detta fall grundligt. Att Nordens
fornfolk hade något som med full rätt kan kallas
kultur, att de levde ett inre och yttre liv
med odlingens särmärken har medgivits
och framhållits av en så grundlig kännare
som prof. Vilhelm Grønbech i Köpenhamn,
ehuru denna kultur är mycket olik vår
nutida och icke hos den skarpsinnige danske
forskaren kan väcka någon starkare
samkänsla. Om kultur är att lägga naturen
inom som utom oss, således även vår egen
person, under den klarnade tankens och
den överlagda, vägda viljans välde — då
äro de forna nordboarna onekligen
kulturfolk.

Varför sakna vi då en sammanfattande
översikt av denna odling och de värden
den innehåller? Det vore väl ändå
underligt, om en sådan kultur — ifall den är
mer än ett hjärnspöke — icke skulle ha
lockat forskarna till en skildring. — Den
invändningen väntar jag.

Att ingående svara på denna skulle
kräva mycken tid och många sidor. Två
saker må likväl här framhållas.

illustration placeholder
Axel Åkerblom.


Först och främst vilar självfallet över
vår forntid icke det solglitter som över
Greklands. Vår forna historia är höljd i
en skymning, där vi endast otydligt kunna
skönja en del personer och händelser, men
det mesta förblir omöjligt att urskilja.
Sagor och kväden ge visserligen sanna
upplysningar, men blandade med långt större
mängder av misstag och inbillningsfoster.
Vi ha ej heller några ännu som spillror
stolta och vördnadsbjudande byggnadsverk
från forntiden, och minst av allt ha vi
någon fornnordisk bildhuggarkonst att skryta
med. Utöver prydnadskonsten kommo våra
forntida ättefäder aldrig, enuru de
visserligen gjorde mästerverk både i träskärning
och smide. Vad de åstadkommo av
krukmakerialster vore det ju löjligt att ställa
vid sidan av de grekiska, och om deras
målningar och vävda eller sydda konstverk
veta vi just så mycket att deras brister bli
det starkast framträdande. I litteraturen
sakna vi både skådespel och filosofiska
skrifter. Någon naturforskning att tala om
kan den forna Norden icke rosa sig av.
Historien var dess enda vetenskap, och
man kan jämte den finna början till en
språkvetenskap. Men framför allt, de
människor vi möta i vårt eget hörn av
världen i forntiden ha icke den tjusning, icke
den allsidigt på en gång fördjupade och
även på ytan odlade mänsklighet som
Perikles och Plato. Den nordiska kulturen
är fattigare, snävare, mörkare. Men fast
den således icke på långt när nådde den
grekiskas höjd och glans, var den dock
långtifrån torftig. Den hade både form
och innehåll, mera än man tror, ej minst
form. Nog finns det vatten att ösa ur
Mimers brunn, och hälsobringande är det.

Det skulle kanske ha blivit öst, om
icke — för det andra — sedan rätt länge
tillbaka en onationell strömning hade gått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free