Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Åkerbloms Edda och fornnodiska kulturvärden. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom svenska folket; den går fortfarande
med full kraft och gör sig kännbar även
i den högre kulturen, ehuru den där mötes
och korsas av nationella strömningar.
Härtill kommer vidare den motvilja mot helsyn
och sammanfattning som alltjämt
kännetecknar den nordiska språkforskningen här
i landet, där särgranskningen har drivits
upp till en nästan svindlande höjd.
Tack vare Danmark äro vi emellertid
icke alldeles lottlösa. I det omfångsrika
sammel verket »Verdenskulturen» ingår bland
annat en jämförelsevis kortfattad, men ändå
rätt fyllig, inträngande och sakrik samt väl
skriven översikt av Nordisk Aandsliv i
Vikingetid og tidlig Middelalder,
skriven av framlidne Axel Olrik. Och
eftersom hela verket finnes utgivet jämväl på
svenska, ha sålunda också vi fått vara med
på ett hörn, då en tankebro har byggts
från forntid till nutid. Och det är ju
enbart lyckligt, att det är en dansk som har
skrivit denna studie: den har sålunda
blivit klar i framställningen utan torka.
I Danmark ligger hela saken helt
annorlunda och bättre till. Folkets sinnelag
är — trots enskilda, mera högljudda än
stora kretsar i Köpenhamn — fosterländskt
och folkligt. Den politiska föreningen med
Island och de gamla goda isländska
traditionerna vid universitetet ha självfallet gjort
mycket. Isländska — Oldnordisk kallat —
läses ju där i skolorna, och
allmänbildningen får på det viset en nordisk
grundval att bygga på. Och den danska
vetenskapliga litteraturen äger förutom Olriks
nyss nämnda arbete ett par ståtliga verk
som röja väg för kunskapen om den
fornnordiska andan och odlingen. Det första
är C. Rosenbergs tändande arbete
Nordboernes Aandsliv fra Oldtiden og til vore
Dage (tre delar, 1877—85). Endast de
två första delarna handla om forntidens
litteratur och tänkesätt; men det är mycket
nog. Sällan har väl en bok skrivits med
djupare samhåg för det tidsskede och den
odling som äro dess ämne, och det är
knappast för mycket sagt, att ingen annan
författare har förstått den forna
litteraturen närmelsevis så grundligt som han. —
Det andra är Vilhelm Grønbechs stora
verk Vor Folkeæt i Oldtiden (I:
Lykkemand og Niding; 1909. II: Midgaard og
Menneskelivet; 1912. III: Hellighed og
Helligdom; 1912. IV: Guderne og
Menneskelivet; 1912). På grund av sitt
omfang måste detta visserligen bli en bok för
de få, trots den lätta, fängslande, fast
emellanåt något »snakkesalige» stilen; men
likväl är den ett sällsamt hågfångande
tankeverk, klart, djupt, vidsynt och skarpsynt,
en helhetsbild av det fornnordiska
tänkesättet som icke har sin like. Dess fel —
förvisso icke litet — är emellertid att
författaren icke ser något samband mellan
fornmännens livssyn och vår, utan inbillar
sig att en oöverstiglig klyfta ligger emellan
dem. Enligt honom äro vi urarva
gentemot våra egna forntida ättefäder och ha
tagit arv enbart efter Hellas och Rom.
Denna häpnadsväckande felsyn på saken
har jag svårt att fatta. I själva verket är
det tvärtom än i dag på vårt fornnordiska
fädernearv vi till mycket stor del leva,
kanske till största delen — mestadels utan
att veta av det. Och vi skulle råka
alldeles på villovägar, om det toges ifrån oss.
Vårt särkynne går icke att plåna ut. Det
är hårda urberget. Yngre avlagringar ha
hopats på det och skyla det delvis. Men
det finns där ändå, och på många ställen
träder det tydligt i dagen. Att här leda
detta i bevis bleve emellertid mycket för
långt.
Trots den egendomliga blindhet som
Grønbech härvidlag lägger i dagen är hans
verk en underbart tydlig och noggrann
klarläggning av våra förfäders livssyn, ett
ovanligt förnämt och givande arbete.
Man skulle möjligen ännu kunna
tillfoga ett fjärde alster av forskarmöda på
det fornnordiska kulturområdet, även det
på danskt språk: Finnur Jónssons bredt
och stort lagda Den oldnorske og
oldislandske Litteraturs Historie. Men denna
vänder sig endast till fackmännen och
tolkar mindre än framställer och utreder
sakförhållanden. Oumbärlig för forskaren i
ämnet är den knappast lämplig för
ickefackmän: på dem ställer den alltför stora
krav. Detta gäller än mera om hans i år
utkomna verk Norsk-islandske Kultur- og
Sprogforhold i 9. og 10. Årh., ett
mycket värdefullt kritiskt arbete, men onjutbart
för lekmannen. Dessa båda verk av den
namnkunnige isländske lärde vända sig
enbart till forskarna i ämnet.
Vi svenskar ha nu inte ett dugg i den
vägen. Däremot finnas ju en del
tolkningar av de viktigaste källskrifterna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
