Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två franska medeltidsdiktare. Av Albert Ehrensvärd. II. François Villon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tv å fr ans ka
medeltidsdiktare
visshet vinnas om allt vad han förehaft
under dessa vandringsår. Han har själv
haft alltför stort intresse att hålla dem
skuggan eller att kasta en förskönande
dager över dem. När han själv i den
sista balladen till det stora testamentet
berör dessa år, är han angelägen att
framställa sig själv som en kärlekens
martyr, som jagats av sina lidelser från
Paris ända ned till Rousillon.1 Men
detta är endast en skyddande
förklädnad han anlägger. Det är väl intet
tvivel att kärleken spelat en mycket stor
roll i Mäster Frangois’ liv, men vad som
drev honom ut på stigar och vägar i
de västra och mellersta delarna av hans
land var nog egentligen kärleken till
hans nästas börs och ägodelar.
Nog av, man återfinner honom
sommaren 1461 i den lilla staden
Meung-sur-Loire djupt nere i slottets
fängelsevalv. Det är Biskop Thiébaut av
Au-xigny som dragit försorg härom.
Vil-lon förföljer denne med sitt hat, men
det är nog att antaga att biskopen haft
fullgoda skäl att sätta honom inom lås
och bom.
Det var nu fara värdt att Villon
skulle obemärkt ha ändat sina dagar i
detta fängelse- Men en lycklig slump
räddar honom. Den 12 juli (g. st.) 1461
hade Karl VII — »le grant Charles»,
som Villon benämner honom — på
slottet Mehun-sur-Yèvre slutat sin trista
och ensamma levnad. Hans son och
efterträdare Ludvig XI passerade på sin
Eriksgata Meung-sur-Loire. Det var
skick och bruk att när furstar för första
gången efter sin tronbestigning höllo sitt
festliga intåg i någon stad, deras besök
1 Härmed åsyftas icke det bekanta
landskapet vid Medelhavet och Pyreneerna, vilket
för övrigt vid denna tid ej tillhörde Frankrike,
utan en liten stad vid Rhone ett 50-tal
kilometer söder om Lyon, vilken ingick i
hertigens av Bourbon besittningar.
La T o u r de Ma s s enn è s i
Meung-sur-Loire.
hugfästes genom benådningsakter. Och
så blev Mäster Frangois benådad och
fick till och med rätt att vistas i Paris.
Det är denna handling som gör att han
lovar en evig tacksamhet åt »Loys le
bon roi de France». Historien har
tvekat att göra detta diktarens omdöme
till sitt. Men om väl också Ludvig XI
knappast har varit medveten om
innebörden av sin handling, har han dock
därigenom gjort litteraturen en större
tjänst än alla hans balladdiktande
fränder tillhopa.
Det är nu efter återkomsten till
Paris som Villon skriver »le grand
Testament», som för alla tider förskaffar
ho-honom en plats bland diktens stormän.
Han kastar en återblick på sitt förflutna
liv med ali den skam som det dragit
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
