Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Dikter av François Villon. Översättning av Albert Ehrensvärd - Ballad och griftkväde - Ballad - Ballad - Ballad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Ehrensvärd
Han snavade och lullade en smula
— jag sett det ofta — när han hemåt drog,
och engång slog han sig en duktig bula,
invid en slaktarbod — jag minns det nog.
Som han så mycket kunde ingen tåla,
och ej hans like finnes mera kvar. —
Låt dörren upp, när ni hans själ hör skråla,
den gamle, gode mäster Jean Cotart.
Ballad
med replik till Franc-Gontier.
(Les contreditz de Franc Gonthier.)
På ejderdun en ung kanik jag såg
tätt invid brasan, vilken muntert glödde,
och vid hans sida Fru Sidonia låg,
som vit och mjuk hans vilas stund förströdde.
De drucko kryddat vin så dag som natt
inunder kyssar, smekningar och skratt.
Jag såg dem nakna mot varann sig smyga
— allt detta har jag sett från grannens tak.
Ej sannt? För att få sorgerna att flyga
bäst är att leva efter egen smak.
Om Franc-Gontier och om hans hulda maka
försökt så ljuvligt liv, förvisso de
ej mer sin lilla brödbit velat smaka
och ej sin lök, som dålig lukt plär ge.
Ja, deras sura mjölk och deras kök
— med förlof sagt — är icke värdt en lök;
och reda under rosenträd sitt läger
går det väl upp emot ett varmt gemak
med bäddad säng? För min del blott jag
säger:
Bäst är att leva efter egen smak.
De dricka enbart vatten året rundt,
på möglat korn och havrebröd de leva.
Med kosthåll, som så magert är och tunt
för alla fåglar, som i luften sväva,
jag nöjde mig ej ens ett enda mål.
Må gärna Franc-Gontier och hans gemål
fritt ströva rundt bland sina hagtornsbuskar!
Behagar det dem, är det deras sak,
ty om vi födas kungar eller sluskar
bäst är att leva efter egen smak.
Ballad.
Med goda räd till dem, som föra ett dåligt liv.
Evad du gör, eho du är,
om avlatsbrev du månglar,
om du på yrkesspel dig när,
om falska mynt du prånglar,
om du som skälm och stigman slår
din lov kring fält och skogar,
vart tror du att förtjänsten går?
Till flickor och till krogar.
Om fyllt av sång och strängalek
ditt liv i yra svunnit,
om du i knep och trolldomssvek
dilt mästerskap har vunnit,
drar du omkring som komediant,
ja, hur du också knogar,
vart fror du, att den går, din slant?
Till flickor och till krogar.
Men fly i tid med snabba steg
den onda värld, du gästar,
och plöj ditt fält och så din teg
och rykta dina häsfar,
och du skall frodas och må godt.
Men fyllas dina logar,
låt ej din mödas lön gå blott
till flickor och till krogar.
Ballad.
För att tjäna till slutkväde.
Här ändar testamentet, som
han skrev, den stackars Frans Villon.
Jag ber, till hans begravning kom,
när du hör klockans dova sång.
Men kom i purpurns röda dräkt:
En kärlekens martyr han dog.
Det vittnade han fräckt och käckt,
när bort från denna värld han drog.
Och sanning det förvisso var,
ty lik en fåle jämt på språng
av kärleken han jagats har
allt från Paris till Rousillon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>