Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En ny världshistoria. Av M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny världshistoria
Gustaf F. Steffen.
svenska försöket att rita upp grunddragen
av den allmänna samhällsläran.
»Världsåldrarna» är visserligen i främsta
rummet en sociologs världshistoria, men
det stora verket bygger tillika på ett
vidtomfattande, med beundransvärd kritisk
sovring och konstnärlighet sammanfört och
grundligt smält material från arkeologiens,
etnologiens och kulturhistoriens fält. De
stora grunddragen, de viktigaste fakta i
alla mera betydande folks och staters
historia genom tiderna framträda med skarp
relief och i obrutet sammanhang. Men
denna nya världshistoria ger väsentligt mera
än detta. Den ger en helt ny utsiktspunkt
över mänsklighetens liv. Den börjar med
människans första framträdande i den
diluviala urtiden och följer sedan hennes
utveckling till allt högre stadier av mogenhet
och kultur. Den uppehåller sig mindre
vid de för rasernas och folkens historia
speciella dragen utan bygger väsentligen
på den fruktbara iakttagelsen, att
människosläktets och nationernas hittillsvarande
levnad företer en mångfald gemensamma
kännetecken, bottnande i den urgrund som är
gemensam och likartad för allt mänskligt
själsliv. Den historiska verkligheten, sådan
Steffen skildrar den från istiden till
nuvarande dagar, företer ett överflöd av
djupgående överensstämmelser mellan folkens
sociala och kulturella inrättningar. Deras
förvandling genom tiderna har varit
ens-artad. Utvecklingsstadierna uppvisa
typlikheter. Samma serier av varandra i tiden
avlösande sociala och kulturella typer
framträda hos olika folk, etnologiskt tillhörande
skilda världsdelar och eljest grundligt
avvikande från varandra. Det är denna
typserie som Steffen kallar världsåldrar, och
vars för hela mänskligheten gemensamma
drag hans världshistoria satt såsom sin
huvuduppgift att upptäcka och skildra.
I denna skildring, för vilken det
väsentliga ögonmärket varit att påvisa, att
världsåldrarna ingalunda äro blott ett abstrakt
konstruerat hjälpschema utan absoluta
objektiva realiteter, har det som synts mest
karakteristiskt och fundamentalt samt av
tillgängligt material tillräckligt belyst dragits
fram i förgrunden. För urtidens
vidkommande har arkeologernas periodicering
enligt verktygstekniska grunder fått gälla.
Men så snart levande forskningsmaterial
börjat framträda tillika med tydbara skrivna
urkunder och därmed jämförligt bildstoff,
är samhällslivets gestaltning det alltmer
klart dokumenterade draget i den allmänna
själsliga utvecklingen.
Samhällsutvecklingen har därför också
gjorts till skildringens grundstomme, och i
dess ram ha insatts de viktigaste serier
av-fakta, som tillhöra hushållningens
utveckling samt religions-, vetenskaps-, moral- och
konsthistorien. För den verklige historikern
är det, betonar Steffen, nödvändigt att i
görligaste utsträckning överge det
arkeo-logisk-tekniska periodsystemet -— eolitisk,
paleolitisk, mesolitisk, neolitisk tid, koppar-,
brons-, järnålder — enär det i grunden ger en
mycket ringa föreställning om samhällets
och kulturens allmänna utveckling.
Världsåldrarna böra i stället vara en serie
sociologiska och kulturella perioder. Enligt
vilken lägre eller högre typ samhälle och
stat äro organiserade eller äktenskap och
familj äro ordnade eller hushållningen är
inrättad eller religion och moral äro
konstruerade — det är det väsentliga. Om
sten, koppar, brons eller järn användes
som tekniskt råämne är helt ett sekundärt
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
