Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En bok om svenska textilier. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda B oë thi ti s
traditionens estetiskt tilltalande
gudstjänst, vårdade kyrkoskrud och
konstnärligt omhuldade kyrkorum förrän på
1700 och 1800-talen. Medeltiden
började visserligen försvinna ur kyrkorna
under storhetstiden, men det var för
att lämna plats för nya konstverk, som
skulle ersätta de gamla och nötta. Den
stora skillnaden var att många saker
bortföllo, som icke längre voro rituellt
motiverade. Således samma förhållande
som att helgonbilderna spelat ut sin
roll, medan triumfkrucifixen bibehöllos
ända tills den Tessin-Prechtska smakens
stora altartavlor och nya koranordningar
gjorde dem omoderna. Det är således
lika orimligt att kalla den ännu hos
oss officiellt erkända kyrkoskruden
katolsk, som det vore att beskylla biskop
Johannes Rudbeckius för papistiska
tendenser därför att han vinnlade sig om
kyrkornas utstyrsel i Västerås stift och i
sina berömda tryckta inventarieformulär
från 1620-talet upptog t. ex. både
korkåpa och stola bland den skrud,
som borde finnas.
Det är som sagt först på 17
ootalets slut och under 1800-talet som
man på allvar visar fientlighet mot.
kyrklig konst. Nyklassicismens stora
kalla gudstjänstrum med vita väggar och
inredning i vitt och guld nöjde sig
sålunda med de svarta och röda
sammetstextilierna, och under 1800-talets
lopp sjönk kravet på kvalité och
utförande ytterligare.
Den sista avdelningen i boken för
oss direkt in på författarinnans eget
område, den moderna kyrkoskruden,
för vars stolta renässans vi stå i
tacksamhetsskuld till Agnes Branting När
man tänker på de röda eller svarta
sammetsmässhakarna med glitterguld
eller de röda klädesantependierna med
ett appliceiat lamm i högt
silverbroderi, så känner man en varm tacksamhet
mot förf., som ägnat hela sitt livs
ihärdiga arbete åt kampen för textilkonstens
höjande, för det äkta materialet, den
solida tekniken och den goda
traditionens återupplivande och bevarande.
Besättning till en mä s skjor t a.
V a d s t e n a b r o d e r i e r.
i‡00-t a lets förra hälft.
Statens historiska museum.
666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
