- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
38

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Molière. Till det trehundrade årsminnet av hans födelse. Av Kjell R. G. Strömberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kjell R. G. Strömberg

Les Prècieuses r i di cu l e s.
Kopparstick efter F. Boucher.

Boileau, uppfattade honom och ville
uppfatta honom — nämligen som om
han vore en modern Terentius, lätt
stiliserad i sin komik, en fullt
salongsmässig auktor, som blott av ofrivillig
eftergift mot pöbelsmaken tillåtit sig
allsköns farsmässiga bouffonerier. Han
fick lärjungar och efterföljare, som
noggrant satte sig in i texterna och
tillämpade den vunna visdomen — till dem
lär man få räkna vår egen främste
Mo-lièreframställare på scenen, Nils Personne.
I stort sett torde Coquelin ha skapat
den »förädlade» klassiska tradition, som
alltjämt fullföljes på de bada franska
nationalscenerna — Comédie-Frangaise
och Odéon, »le second Théåtre-Frangais»
— när någon av Moliéres stora
komedier går över tiljan.

Likvisst har man även att räkna med
betydande och originella crèations av de
stora rollerna i denna repertoar. Den
Harpàgon, som Maurice de Féraudy et-

sade in i vårt minne vid sitt
Sverigebesök våren 1921, var snarast en
psykopatologisk människostudie i en sällsamt
modern stil, full av utsökta detaljer,
skrämmande i sin hänsynslösa naturalism
som en obarmhärtig Daumierkarikatyr.
Och dock måste denna högst personliga
skapelse anses fullfölja en äkta klassisk
tradition från Moliéres egen tid ut i dess
yttersta konsekvenser just genom sin
hänsynslösa naturalism, ehuru den
omedelbara komiken visserligen fått sitta
emellan. En mera improviserad form
av Molièrespektakel, med en bred
marginal lämnad åt farsens fantastiska
typvärld att göra sitt Pucklynne gällande i
en måhända lika djärvt individualiserad
människoframställning, odlas av den lika
lärde som skicklige
skådespelaren-regis-sören Jacques Copeau på hans mycket
omtalade Théåtre du Vieux Colombier i
Paris, vilken härmed förmodligen sökt
praktiskt omsätta vissa nyare åsikter,
som inom den vetenskapliga
Molière-forskningen numera allmänt slagit
igenom. Dess värre har jag bara sett en
enda Molièreföreställning på denna
teater, och till på köpet en antikiserande
fars, Les fourberies de Scapin, med Copeau
i titelrollen — på sin tid spelad av
Moliére själv con amore, eftersom han
i den fiffige slavens roll hade givit sig
ett lysande tillfälle att briljera med de
tjugo olika mänskliga röster och miner,
som han enligt samtida vittnesbörd
förfogade över. Må det sägas först som
sist, att jag varken förr eller senare haft
ett så livligt intryck av den rent
demoniska kraften i Moliéres komiska geni.
Här svävar det gäckande över de
upprörda vattnen i abstrakt och skamlös
nakenhet, och det låter sig visserligen
endast fångas av en stor skådespelare,
som därtill grundligt förberett sig till
fångsten.

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free