Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Ur en brevväxling med C. D. af Wirsén. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik V ett er hind
uppstodo. Men bägge ledo de därav, och
var Wirsén den minst »facile»,
misstänksam som hans isolerade ställning och de
tallösa invektiven runt omkring gjorde
honom, så behöll han i hjärtat sitt
behov av Snoilskys vänskap; och vid minsta
försonliga ord återkom vännen även
genast och lade i dagen hela tillgivenheten
från fordom, beklagande att de »sargat»
varandra. Det är en överströmmande
värme i hans ord, som genast och helt röjer
ungdomsvännen. Dessutom glömde
Snoilsky icke, att Wirsén efter Snoilskys nya,
passionerade kärleksäktenskap ej, som
de många förnämiteterna i den olycklige
lyckliges närmaste släkt- och officiella
»vän»-krets, drog sig ifrån honom,
medan dessa andra på ett sätt, som sårade
honom in i själen, behandlade honom som
mauvais sujet eller som — luft.
Visserligen har Wirsén ytterst bevekande
uppmanat honom att avstå från detta steg,
även om han skulle bliva olycklig. Men
då det i alla fall togs, betraktade
vännen hans sak som fridlyst område; och
Snoilskys brev ur landsflykten, från
Florens och Dresden få med visshet en ny
värme därav. »Varje rubbning i mitt
förhållande till dig skulle vara mig en
hjärtesorg.» Det är ej talesätt. Man
märker det på hans ton, när han, för att
taga ett enda exempel, med en hälsning
genom Klemming till Strindberg sårat
Wirsén och ej vet hur han skall
gottgöra — och betonar, att han känner det
så mycket bittrare i sin djupa
förstämning under »fariséernas» hjärtlöshet.
Mellan Snoilsky och Wirsén förefanns
en viss lynnesskillnad. Utåtriktad som
viljemänniska och med nog så mycket
verklighetssinne i de ting som då
intresserade honom, förde Wirsén däremot
sitt djupare poetiska liv som drömmare
och enstöring, medan Snoilskys poetiska
sensibilitet i långt högre grad var riktad
utåt. Wirsén var en spekulativ natur,
som väl ej gjorde någon originell
filosofisk insats men som åt sig utarbetat en
platonsk-boströmianskt-kristen åskådning
ända till luthersk ortodoxi och högkyrklig
konservatism, medan Snoilsky i sin
ungdom var sorglöst fri från grubbel och
sedermera snarast behöll det kristet
betonade idé- och känsloliv, vartill han
uppfostrats, liksom hans konstform, trots
allt, i stort sett slöt sig till klassisk
tradition.
Någon motsats i grundåskådning
förelåg sålunda ej mellan Snoilsky och
Wirsén, och den förre har en gång i ett
brev uttryckligen betonat detta. Från
Florens skriver han i december 1880 till
vännen:
Det uti ditt åskådningssätt, som du
benämner omodernt, är kanske just det som jag bäst
förstår och mest värderar. Jag som i så mycket
allt mer och mer ser livet från samma omoderna
synpunkt och på sista tiden närmat mig din
livsåskådning, kanske mera än du tror. —
Mitt sinne (har) i detta fall undergått en
stor förändring, skriver han ett par år senare.
Och 1881 i augusti:
Är tron hos mig än en svag flamma, som
fläktar för vinden, känner jag dock att den icke
skall slockna utan allt mer och mer lysa mitt
liv. Dogmer tänker jag icke över, det är mig
nog att veta att det finnes en korsfäst frälsare,
till vilken vi kunna vända oss som barnen till
en fader.
»Dogmer tänker jag icke över» —
det utsäger skillnaden, ty Wirsén tänkte
över dogmerna som en teolog ex professo,
även om han just i dessa brev till Snoilsky
någon gång betecknade sig såsom icke
alldeles renlärig. Men med hela
känslolivets fördjupning hos Snoilsky under
dessa år av personliga kriser — 70-talets
slut och 80-talets början — kom det
allvar, som i landsflykten ändrade rosornas
och det unga vinets poet till de svenska
bildernas och som även upplivade
religiösa lärdomar och intryck. Dikter
sådana som Trappisten eller Telegrafen
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
