Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms
mtisikliv
|K| e’ ’VlB fö’: > i i ^ml 1- Hl«» %_J|gljp
^ ;j5P HflfY HnKx j AHBB. Jj
’if.dspL - ag ifiBsMI - i i 9
II
■■B? *. •**« : XI Ha
Macbeth. Andra aktens tredje tablå. Bankettscenen.
smaklöshet måste dock stämplas tilltaget
att låta drottningen i gästabudsscenen
föredraga en f. ö. ohyggligt banal dryckesvisa.
Att av de tre häxorna blivit en hel kör
får väl tillskrivas musikaliska skäl, vid
uppförandet ersattes i första scenen kören
fullt riktigt med tre solister. Om dr Keys
översättning, som onekligen framträder med
rätt stora anspråk, kan som allmänt
omdöme sägas att den utmärker sig genom
god hållning, vårdat språk och sångbarhet.
På många ställen finner man en närmare
anslutning till C. A. Hagberg. Dock
saknas ej alldeles just det som dr Key
klandrar hos sin föregångare Talis Qualis:
plattheter och oegentligt eller alltför fritt
återgivna ställen. Blott ett par exempel: »Då
får han veta, vad öde han har.» »Cawdor
-—- till skräck för oss alla (nödrim) — har
mördat sömnen.» »Men ha ej något löfte
till livet». »Akta dig noga» har numera
en vulgär klang. »Banco, 1’eternità a’tpre
il suo regno» återges med: »Drottning, snart
fröjdar dig en gräslig gärning.» Det
ståtliga: »Come angeli d’ira, vendetta tuonarmi
udrà di Duncano le sante virtü» blir i
översättningen till: »Jag fruktar för brottet
— att hämnden skall vaka. O, vore kung
Duncan i livet än kvar!» En tjänare
anmäler »La regina», återgivet med »Lady
Macbeth». De av dr Key verkställda
uteslutningarna äro i allmänhet väl motiverade
genom numrens i fråga otroliga
underhaltighet. En avvikande åsikt må dock få
framföras beträffande Macduffs korta aria
i sista akten, som utan att vara betydande
ger ett rätt gripande uttryck åt Macduffs
sorg efter budskapet att hela hans familj
på Macbeths anstiftan mördats. Som den
enda tenorarian spelar den också en viss
roll i operans ekonomi. Även i fråga om
aktens slut kunna meningarna vara delade.
Dr Key har i huvudsak följt 1865 års
version, dock ej i slutscenen, som återställts
till den ursprungliga fattningen. Att den
döende Macbeth ger uttryck åt sin
förkrosselse och ånger är dock till den grad
stridande mot karaktären som i dramat
intill det sista bibehåller, ja stegrar ondskans
och trotsets storhet, att man förstår att
Verdi vid omarbetningen föredrog att låta
sin hjälte, i anslutning till Shakspeare, dö
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
