Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mathias Grünewald, den gammaltyske mästarens levnad och verk, med hänsyn främst till Isenheimer-altaret. Av Helmuth Duve. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
He lm th Dtive
Huvudet av S. Sebastian.
Isen h ei meraltaret.
uppenbarar för oss den anda av religiös
mänsklighet som — vida utöver vad
förnuftet förmår fatta — har skapat sig
oförgängliga minnesmärken i den
djupgående mystiken och de gotiska
katedralerna. Denna gotikens tidsålder, för
vilken verket betydde allt och människan
ingenting, förkroppsligar i sig
västerlandets anda, i vilken fiendskapen mellan
ont och gott, motsättningen mellan ljus
och mörker, motsägelsen mellan plikt och
vilja ligger grundad och ur vilken
medeltidens andliga värld växer fram, som
får sin efterklang i Shakespeares,
Rembrandts och Beethovens heroiska verk
och utgör dominanten i europeisk
kultur. För denna anda är konsten ett
försök, religionen en strävan, vetenskapen
ett problem och livet en gåta, vid vars
lösning det alltid kvarstår en rest. Den
ser målet framför sig och strävar dit
utan att någonsin kunna nå det; den
övervinner alltjämt sig själv på nytt för
att komma så långt som möjligt framåt
och uppåt och upplever under
vägsträckan, som den tillryggalägger,
uppnåendet av sitt mål. Den skall också över-
leva västerlandets undergång, ty den
lånar icke sin ryggrad från yttre
förhållanden, utan bär den i sig själv, så länge
den tror på sig själv, så länge den
driver människorna ur dunklet ut i
klarheten och förlossar dem, såsom änglarna
lova Faust:
Wer immer strebend sich bemiiht
Den können wir erlösen.
Människor förgå, verk bestå. Många
medeltida mästare, som skapat de
härligaste domer och altaren, äro glömda
till namn och livshistoria. Först den
nyare forskningen har, med tillhjälp av
de få hållpunkter som urkunderna skänka
oss, lyckats få klarhet i dessa dunkla
förhållanden. Ett av de svåraste men
också intressantaste kapitlen erbjuder
Mathias Grünewalds levnad och verk.
Om hans namn giver inskriften på en
kritteckning i Oxford (»Den bedjande
Magdalena») upplysning. Den lyder:
»Desses hat Mathes von Ossenburg (des
Churfürst Moritz Maler) gemacht und
wo du Mathes geschriben findest das
hat Er mit eigen Hand gemacht». Man
har måst så småningom återupptäcka
och till en helhet sammanställa denna
så länge förgätne mästares verk — av
vilka många förstördes eller bortsläpades
under trettioåriga kriget — för att med
hjälp därav erfara något om hans liv.
Joachim von Sandrart berömde honom
i sin mot slutet av 1600-talet utkomna
kulturhistoria »Teutsche Akademie» som
en av alla tiders bästa målare och
beklagade, att hans verk oförtjänt råkat i
glömska och att så litet var känt om
hans levnad.
Detta arbete innehåller ett som
porträtt av Grünewald betecknat
kopparstick, vilket framställer honom som en
35—40-årig man, vars ålder och
utseende påfallande överensstämma med
Sebastians på Isenheimer-altaret. Då detta
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
