Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svensk lyrik. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk lyrik
han förut, i Det eviga leendet, överblickade
jorden från evighetssynpunkt, så har han
nu lärt sig att se just det timliga så
betydelsefullt att det får evighetsperspektiv.
Den stuginteriör, varmed dikten börjar,
skiljer sig från vardagsiakttagelsen endast
genom det stränga allvar och den rena
kärlek, som inlagts i skildringen:
Nu vänder nior sitt bibelblad
och följer skriften rad för rad,
där Herrens gärning träder fram
så dunkel, allvarsam.
Men när hans ord syns alltför stort
och alltför väldigt det han gjort,
då sitter hon i skymningen
och finner frid i den.
Då sitter hon med handen kvar
på dunkla ord, men uppenbar
syns henne världen runt omkring,
dess alla ting.
Den gåta den gamla möter i sin Bibel
oroar henne inte; den får lugnt spira i
hennes inre, och samtidigt kunna tankarna
med stor trygghet gå till hennes barn,
spridda vitt ikring på denna samma jord,
som nu famnar henne med sin aftonstillhet.
I sin stora moderskärlek blir hon lika mäktig
och outgrundlig som de dunkla ord hon
nyss stannade vid, och därför är hon själv
en avbild av den Herre, vars ord hon
lyssnar till:
Så satt måhända vid sin Bok
inunder stjärnehimlens dok
så mången gång ock Herren själv.
Allsmäktig Herren själv.
Med väldigt finger pekar han
på ord som ingen fatta kan,
och djupt i mörkren tränger ner
hans blick som allting ser.
Men när hans visdom syns för stor,
då sitter han som du nu, tnor,
så mild och god i skymningen
och vilar ut i den.
Ingen kan misstaga sig på väldigheten
i denna syn, och enkelheten och
flärdlös-heten i uttrycket endast understöder det
stora intrycket. För min känsla är det
en enda stor stämning i dikten, och det
kunde vara frestande att närmare påvisa
den. Egentligen blir dock en sådan
detaljkritik tämligen likgiltig, när dikten som
här fått verkligt stora mått.
Den inblick vi vunnit i Lagerkvists
föreställningsvärld ger oss nyckeln också till de
övriga dikterna i Den lyckliges väg. När skal •
den vänder sig till sin älskade eller till sitt
barn, kan han’nu träda ut ur sitt »väsens
skymning», fatta deras varma händer och
sola sig i blickarnas ljus. De enkla orden
härom få en egendomlig högtidlighet, därför
att lyckokänslan biandasmed en viss
resignation. När den drömtunga diktaren kan ge
sig åt livet och slå rot i dess gråa vardag,
känner han detta både som en pånyttfödelse
och ett oflfer. Den klarnade besinning,
han nått fram till, har han givit ett
sällsynt genomskinligt uttryck i följande dikt r
Min vandringsstav har brustit,
jag vandrar inte mer.
Jag lever ibland människor,
en människa bland er.
Mot öde, ljusa höjder
jag leddes, utav vem ?
Då såg jag väna jorden.
Jag vände åter hem.
På fälten mognar rågen,
och folket skördar den.
Jag skördar såsom dessa
och plöjer upp igen.
Nött är min hand och brusten
den är min vandringsstav.
Jag har fått frid med honom
som den en gång mig gav.
Enligt min mening ger en sådan dikt
något mer än en personlig bekännelse; deri
kan lika gärna fattas som ett konstnärligt
program. Uppskattningen av det enkla och
osammansatta återspeglas också i den lugna
rytmen och de dämpade rimmen. Samma
radikala förenkling återkommer överallt i
diktsamlingen men är ej alltid lika
verkningsfull. En viss rytmisk monotonitet är
obestridlig, och i några fall tillåter sig
skalden språkliga sammandragningar, som göra
meningen dunkel. Men som regel äro hans
perioder nu enklare och mer lättflytande än
förr, och språket fårofta en stor omedelbarhet.
Omedelbarheten har hittills icke varit
Lagerkvists styrka, och därför betyder
diktsamlingen även formellt en frigörelse. Av allt
att döma kommer Den lyckliges väg att
utgöra förspelet till en ny och betydelsefull
utveckling av Lagerkvists dikining. I svensk
lyrik intar samlingen en märkesplats, och
den är utan jämförelse årets bästa diktbok.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
