Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Harald Hjärne. * den 2 maj 1848 † den 6 januari 1922. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Hjärne
den förste i Uppsala än den fjärde eller
femte i Stockholm, att helt få vara sin
tids Olof Rudbeck, fast i föryngrad och
kritisk skepnad. Den
intelligensaristokratiska blicken måste ju alltid göra honom
främmande både för socialpolitikens
betydelse och för arbetarvärldens själsliv;
hans naturliga oppositionslust, som eljest
kunde verka så ungdomligt sympatisk,
tog sig här stundom ut som hårdnackad
konservatism. Djupt måste det också
smärta honom, att de av hans lärjungar,
som förblivit hans egna tidigare idéer
trogna, nu började gå andra vägar än
han. Men detta var säkert lättare att
bära än den misströstan om svenska
folkets fosterlandskärlek, åtminstone inom
de bredare lagren, varåt han stundom
kunde ge luft i samtal.
Hur skulle han också kunnat se vårt
moderna politiska liv annorlunda, så som
han till vår egen tid förde med sig det
ideal av »konungs och ständers samfällda
ansvar», som han läst fram redan ur sina
tidigaste forskningar i gammal germansk
rätt? Och här komma vi till det som
kanske utgör hans största insats som
historiker och folkuppfostrare.
När Harald Hjärne som ung filosofie
doktor för första gången framträdde i
ali sin obändiga kraft, skedde det i en
längre avhandling med titeln
Skandinavisk laghistoria i Svensk Tidskrift 1876.
Det var ett slags väl sammanarbetad
recension över en mängd digra
vetenskapliga verk i germansk rätt, men den
blev för Hjärne också vad avhandlingen
om inbillningskraften var för Geijer — ett
helt program. Och när helst unga
människor av det temperamentsfulla slaget
få i sina händer denna avhandling om
ett nog så abstrakt och tungt ämne, är
det än i dag som om det sprunge gnistor
därur. De skenbart så torra studierna
hade för Hjärne resulterat i en historisk
åskådning av kött och blod, som i vissa
10—Ord och Bild, 31 :a årg.
Harald Hjärne, g o-tal et.
punkter gick stick i stäv mot vad
dåtidens liberalism plägade docera och i
andra punkter slog örfilar åt dåtidens
konservatism.
En ofta citerad provbit om
Engelbrekt och hans dalkarlar må här
meddelas.
»Dessa bönder voro troligen mycket
värre och egennyttigare än dalkarlarna
nu för tiden, som fått sin råbarkade yta
något avhyvlad genom folkskolor och
trävaruhandel. För »fosterlandet» hade
nog ingen av dem velat släppa sin
lagliga rätt. Om Engelbrekt och hans
dalkarlar »älskade sitt fosterland», vilket
icke torde vara så alldeles säkert, så
nyttjade de icke denna vackra känsla
till granna och skrytsamma talövningar.
Någon »frihetsentusiasm» fanns då icke
hos dem; svenske bönder ha, Gudi lov,
aldrig varit särdeles fallne för dylikt
pjåsk . . . De hyste endast en mycket
tarvlig åstundan, som likväl var någor-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
