- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
151

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tor Hedberg. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

To r H edb e r g

dömen, knappast ens över prästerskapet;
säkerligen är Tor Hedberg den ende av
sina jämnåriga som skulle underlåtit att
hålla det räfst- och rättarting, vartill
valet av miljö inbjöd. Och hur lätt skulle ej
Torsten Ek i »Torpa gård» ha kunnat
bli rätt och slätt en mannekäng, i vars
skepelse den manliga egoismen och
råheten hudströks efter berömda mönster?
Hedberg gör honom i stället till en
människa, vars tafatthet och tunga
fantasilöshet snarast inge medlidande. Han
vill ej gärna tro att någon är alltigenom
dålig; till och med Judas, som under
årtusenden stått som den skrämmande
symbolen för låg ondska, söker han
skapa om till en olycklig, vilken drives
till sin gärning av en sjuk kärlek. Denna
goda vilja att förstå och vara rättvis
kommer till synes icke minst i det sätt,
varpå han behandlar de gamla. Av de
härda och föraktfulla tillmälen, varmed
det bland hans jämnåriga var brukligt att
traktera en äldre generation, höres intet
i Hedbergs arbeten. Tvärtom tillhöra
exempelvis de sidor i »Ett eldprov», där
han låter föräldraskapets obönhörliga
tragik avspeglas i fru Wildes levnadsöde,
givetvis det vackraste och bästa i den
f. ö. ganska ojämna och torrt konstruerade
boken.

Men avigsidan av denna vackra
objektivitet är en svaghet, som hör
samman med hela den litterära typ, Hedberg
företräder — bristen på eld, på
temperament. Han är en utpräglad »överklassare»
i detta som i allt annat. För läsaren
har det sina givna behag. Man vet, att
man tillsammans med honom alltid är i
gott sällskap. Man behöver ej frukta
klumpigheter eller pinsamma situationer;
blir en konflikt oundgänglig, avspelas
den alltid under städade former. Han
är en av de få svenska författare, som
kan skildra vad man menar med en
bättre karl så att denne verkligen helt

och hållet blir —- bättre karl. En
person med ordnade affärer och nypressade
byxor är inte i hans ögon nödvändigtvis
en bracka, och inte heller kräver han
av sina figurer en onaturlig begåvning
för att förlåta dem, att de intaga en
solid ställning i det borgerliga samhället.
Han låter en major tala som en major
och inte som en stalldräng eller ett
korrumperat tjuvtryck av Oscar Wilde. Och
blir majoren trots allt för svår, sveper
Hedberg in honom i sin lugna, behärskade
humor, som förvandlar alla kantigheter
till älskvärda och lustiga karaktäristika.

Över huvud taget hyser Hedberg ett
alldeles särskilt intresse eller kanske
snarare sympati för alla gamla original,
inte bara i deras egenskap av
psykologiska kuriosa, utan minst lika mycket
därför att de äro utpräglade och
helstöpta människor. Det är säkert delvis
därför som han så gärna dröjer på våra
herrgårdar, där originalen fått utveckla
sig i ali sin glans och prakt som
ingenstädes eljest. De äro alla tecknade med
en levande humor och en suverän
sakkunskap, som man inte glömmer — från
brukspatronen i »Ett ömtåligt uppdrag»
till raden av onklar och tanter i »Borga
gårds» briljanta första akt. Högst av
Hedbergs herrgårdsskildringar står dock
utan tvivel »Karlavagnen». Hela det
lilla stycket med sitt blonda ljusdunkel,
sin doft av punsch och hö är så allt
igenom äkta och så allt igenom svenskt,
icke minst i sin lätta dragning åt det
sentimentala, som trots något i vår
moderna litteratur.

Han är långt ifrån lika lycklig, då
han, som i de senare akterna av »Borga
gård», skall vara folklig. På det hela
taget betraktar han alltid »folket»
utifrån, med en blandning av nyfikenhet,
motvilja, förvåning och medlidande, då
och då tillsatt med en smula ironisk
överlägsenhet. I hans böcker spårar man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free