- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
157

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tor Hedberg. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tor Hedberg

o

stjerna» har Tor Hedberg åstadkommit
något mera och högre än aldrig så
välgjord litteratur; han har skapat ett verk,
som griper oss med den stora konstens
oemotståndliga makt.

Hedbergs två senaste dramer,
»Perseus och vidundret» och »Teseus,
konungen», behärskas helt av en gestalt:
den store segrarens, sagohjältens. I den
förra är det hjälten som yngling och
upprorsman vilken skildras — hjälten i
strid mot traditionen, den ärevördige
draken, som skänker landet en på skräck
och underkastelse fotad ordning, men i
gengäld årligen kräver en offergärd
av dess bästa blod, dess unga tankar
och vårliga förhoppningar. Kanske
vidundret också betecknar det skenbart
oundvikliga ödet, det tyngdens sega
motstånd mot ali god, dådlysten vilja, vilket
folket i slö självuppgivelse böjer sig för
— det är ej så lätt att exakt ånge, vad
Hedberg menat härvidlag. I »Teseus»
har hjälten åldrats och i sin ordning
blivit härskare; alla vidunder äro
besegrade — utom han själv. Medan hans
själ befinner sig på färd till minnenas
och de döda ungdomsårens Hades,
förvandlas han och hans verk till en död,
skräckinjagande bildstod, till vars
ständigt högre postament ett folk av trälar
släpar stenblock och i vars skugga tjuvar
svepa in sig i hans kungamantel, hans
förfalskade kungatankar. Och hans sista

bragd blir att störta bildstoden, som i
sitt fall krossar honom själv. Det är
synd att symboliken i de båda ståtliga
och djuptänkta skådespelen skall vara
så dunkel och att författaren ej alldeles
lyckats undvika det fel, en alltför stor,
nästan förvirrande bildrikedom, vartill
blankversdramat genom sin halvt lyriska
hållning alltid tyckes inbjuda.

I stort sett hör det dock till
sällsyntheterna, att en nära sextioårig diktare
äger en ingivelsens friska kraft sådan
som den »Teseus» vittnar om, särskilt
hos oss, där de tidigt förbrunna
begåvningarna kanske äro talrikare än
annorstädes. Detta hänger säkert samman
med Tor Hedbergs hela temperament,
som har föga av fyrverkeriets bländande
ögonblicksglans, men desto mera av
stockeldens jämna och uthålliga värme.
Han har själv en gång liknat sin dikt vid
en grå, hemmagjord vävnad — »känns
den ock sträv, är den dock stark och
varm». Det kan ju vara en smaksak,
om man föredrar vadmal eller crëpe de
chine; båda äro bra, om än till olika
ändamål. Och den som vet att sätta
värde på sanningskärlek och flärdlös
ridderlighet, på lugn humanitet och
rak-ryggad saklighet utan ett uns fraser eller
publikfrieri, han måste alltid i Tor
Hedberg erkänna en av våra mest gedigna
och i djupaste mening aristokratiska
diktare.

Tidigare hava i Ord och Bild ingått uppsatser om Tok Hedberg 1896 av Gustaf af
Geijerstam (sid. 364) och 1912 av John Landquist (sid. 155). Dessutom ett flertal
recensioner av särskilda arbeten (se O. o. B:s systematiska innehållsförteckningar).

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free