Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tre dikter. Av Tor Hedberg - Junikväll - Det susar genom träden —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre dikter
JunikvälL
Mina rosor dofta på rabatten,
träden susa stilla kring mitt hus.
Till den trötta jorden kommer natten,
men ännu är junikvällen ljus.
Vit står blommen på jasmin och fläder,
och där gräset växer högt och rikt
sitta mina små i vita kläder
viskande om någonting av vikt.
Ungdomsminnen stiga upp i ljuset,
vänner ser jag, som mig livet gav.
Mina rosor dofta, jag hör bruset
av ett fjärran hav — ett fjärran hav.
Det susar genom träden—
Det susar genom träden,
det susar som till höst,
jag glömmer mig vid fönstret kvar
och lyss till denna röst,
som är mig så förtrogen
och minner än en gång
om allt som jag har älskat,
om vandring, dröm och sång.
Det stillhet är och oro
i denna melodi
av trädet som är bundet,
av vinden som är fri.
Det är den tysta växten
och flyktens snabba fart
som här i trädets stämma
förenas underbart.
Så står det för mitt minne,
så var det ock för mig:
en bundenhet i jorden,
en flykt på fjärran stig.
I rika solskensnejder
jag drömt mig fri och stark,
men växten hörde hemma
i nordens hårda mark.
Så var för mina fränder,
vi diktens vandringsmän,
som ständigt längtat bort från oss
och ständigt hem igen.
Vi främlingar som gästat
i drömmens skönhetsvärld,
vi enslingar som åldrats
vid hemmets arbetshärd.
Du vind i träden, susa!
Snart är det allt förbi,
snart är jag evigt bunden,
snart är jag evigt fri.
Men genom trädens kronor
går du alltjämt din gång
och sjunger för de unga
din orofulla sång.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
