Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bengt Nordenberg i Rosenstrasse 3. Av Anna Emilia Wengberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Emilia Wengberg
o o
insats i konstens rike. Detta blir därför
endast den forna elevens anspråkslösa
försök att utfylla en möjlig lucka i
sagan om gossen från Blekinge.
Det var 1884, 62 år efter föremålets
för denna teckning födelse, som
hovmålaren Perséus på sin atelier i
Stockholm sade till sin elev: »’das Leben ist
ein Traum’, tag nu och res ner till Bengt
Nordenberg i Düsseldorf!» — En liten
funderare — och så bar det av.
Den gamla staden vid Rhens strand
hade redan vid den tiden, som
konstmetropol betraktad, börjat bliva litet
urmodig och till en viss grad övergiven,
men -—- så mycket mera drömWkt att
komma dit kanske! — Snart såg man
från kupéfönstret Rhenfloden skymta
fram — en gulgrå ränna mellan låga,
flacka stränder. Vilken smärtsam
upptäckt! Och fabriksskorstenar och svarta,
sotiga hus — det tycktes verkligen på
utanskriften, som vore Düsseldorf ej den
idyll man drömt sig. Men, tålamod!
Desto vackrare skulle det väl vara vid
Rosenstrasse — Rosengatan! Det sade
ju blotta namnet.
Så var det också. Men av rosor
syntes inga; det var i den gamla goda
tiden, då Nordenberg kom och slog sig
ned här, som de stått i sitt flor, för 30
år sedan eller så ungefär. Då hade alla
dessa moderna kvarter varit ett enda
hav av rosor med doft, som kändes långa
vägar. Dock, detta rosenhav, som man
aldrig sett, saknade man ej heller, det
var vackert nog ändå här i hjärtat av
Düsseldorf. Stora parker vart man såg,
genomflutna av Düsseln, som slingrade
sig fram i tusen bukter, kröp under
broar, flöt ut i dammar och dansade upp
i friska springbrunnar. Anda uppifrån
»Malkasten» och ned till stranden av
Rhen, överallt gjorde de sällskap, den
stolta Hofgarten och den lilla, glada
Düsselbach. Det var ej underligt att
Düsseldorf blivit kallad en
»Garten-stadt».
På våren 1870 köpte Nordenberg
huset Rosenstrasse 3. Dit flyttade han
snart från Duisburgerstrasse 44.
Tidigare hade han bott vid Jägerhofstrasse,
nära slottet Jägerhof. Den nya bostaden
hade, i likhet med den sistnämnda, ett
avundsvärt läge, skild från Hofgartens
svala alléer endast genom Kaiserstrasse,
en livligt trafikerad, pittoresk och nobel
gata, en av stadens pulsådror. Huset n:o
5 ägdes då redan av den fine och sirlige
svenske stillebenmålaren August
Jernberg, som nu enligt sin önskan fått
Nordenbergs till grannar. De båda husen
voro till byggnadssättet en kopia av
varandra, trevåningshus, och vart och ett
avsett endast för en familj. Högst upp
i toppen fann man ateliern. Mitt emot,
vid hörnet av Rosenstrasse och
Kaiserstrasse, låg Clarisseklostret med sin
trädgård, hemlighetsfullt, bakom höga
murar.
När man trädde in över tröskeln till
det Nordenbergska hemmet, såg man
framför sig genom en öppen dörr en
solig grönska vinka. Samtidigt fäste man
sig vid väggmålningarna i entrén; stora
blekingslandskap voro dittrollade med
stugor, hölass, pigor och drängar samt
först och sist barn, allt hållet i ljusa,
luftiga färger, plant och diskret. Den
vinkande grönskan befanns vara en
dä-jelig »Garten». Där klättrade
murgrönan, där klängde vinrankan, och klase
vid klase av druvor mognade där i
septembersolen högt uppe på murar och
spaliéer, och det fanns hela lusthus av
bara druvor. — Detta var Rhenlandet
— detta var paradiset! Hela kvarteret
var till sitt inre uppfyllt av trädgårdar,
den ena invid den andra, åtskilda genom
tjocka murar, något högre än en vanlig
människa, allt en förtjusande anordning,
om vilken vandraren utanför på gatan
78~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
