Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bergtagen. (Fritt efter en gammal dalasägen.) Av Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl-Erik F or s s lund
Säg, ser du ej ett slott, och strålar
det ej ur hundra fönster, hör du
ej spel och sång? — Och het han målar
ali jordens rikedom och glans.
Men vännen stirrar — intet fanns,
en molntung himmel blott kring skogen
på mörka dimomhöljda berget.
Han skakar tyst sitt huvud — då
sjönk Rombo Erik tungt till marken,
och tungt en död man bar
i stugan in till gammelfar.
Men andra säga annorlunda:
Väl hundra år ha gått — då möter
en man i djupa skogen honom,
vars saga än man minns i bygden.
Och lika ung alltjämt han är
som sist han sågs av mänskoöga.
Han pekar hän emot det höga
och mörka dimomhöljda berget
och frågar blott:
Säg, ser du hur det lyser
hos Rangila i Råberg? —
Och mannen häpnar — skådar där
ett härligt slott,
som stiger högt ur skogen,
i hundra fönster flammar ljus,
ali skogen fylls av fiolers brus,
ali vårens yra utan sans,
ali sommarns rikedom och makt,
ali höstens prakt
och vinterns glans
omstrålar honom, där han står
i djupa skogen — ensam nu,
ty Rombo Erik är försvunnen,
sin väg för alltid nu han går.
Där hörs en röst som sjunger sakta
långt bort, allt längre bort mot berget,
allt svagare men full av jubel:
A du, å du,
du Rangila, du Rangila,
du Rangila i Råberg!
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
