Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några minnen och bilder från en sångarfärd till Java. Av Sven Scholander - Fönster mot havet. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Scholander
det till den s. k. celestan, till utseendet
lik en kammarorgel med vanliga
tangenter.
Saron är en enklare sorts gendher,
som varje orkester har dubbel och
tredubbel uppsättning av. Detta
instrument ersätter i billiga byorkestrar helt
och hallet den dyrbarare gendhern.
Den javanska bambuflöjten, soeling,
är orkesterns enda blåsinstrument, en
blygsam liten herdepipa, vars milda små
fioriturer på ett verkligen förtjusande sätt
slingra sig kring bonangens fasta, enkla
huvudmotiv. Den enkla lilla
bambupipan har i övrigt stor likhet med de där
träpiporna, som de kringvandrande
slovakerna — eller vad det nu var för ena
gossar — före kriget brukade komma
och bjuda ut vid våra dörrar. I orkestern
ligga hos flöjtisten alltid till reds två
pipor, en med sex hål för pelog-skalan
och en med fem för salendron.
Nämner jag till sist de båda stora
ställen med bas-gongs, som vi se å
bildens bakgrund, och som egendomligt
nog mestadels markera taktsluten, så
har jag så noga som utrymmet det
medgivit låtit dig, käre läsare, få en idé om
den javanska nationalorkestern, varöver
varje javan väl också med rätta är stolt.
Gamelan är intimt förbunden med allt
vad wajangspel och dans heter, intet
därav kan som sagts tänkas utan
gamelans »klunk» och »gong», och samman
bilda de något av det allra intressantaste
som främlingen får erfara på sin resa i
den holländska östern och något som
han, vilka hans reservationer än må
vara, alltid med oblandad glädje skall
tänka tillbaka på.
FÖNSTER MOT HAVET
Av ART U R MÖLLER
Än en gång vill jag sjunga, o hav, ditt lov!
Hav av smaragd som brusar i tidig timma.
Som en fock står gardinen spänd, och strömoln glimma.
Evig friskhet kom in till mig där jag sov.
Tungt var mitt bröst av bekymmer och jordens älta.
Men för ditt anlet blir ali jämmer till skam.
Låt oss höja huvudet högt, som vågen sin kam !
Skölj förbrända stränder, löga dem med din sälta.
Skutan kanske är läck, vem vet, och skall gå i kvav
— alltför länge seglar man ej med lik i lasten.
Må då vimpeln fladdra högst från masten
och ej hamna i dyn men sjunka i dig, mitt hav!
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
